Läst i april.

Fördelarna med en kollaps - Jonathan Tropper Boken handlar om Silver som är en gammal rockstjärna, hans exfru ska gifta sig med läkaren som ska rädda hans liv och hans dotter råkar bli gravid. Han drabbas av en mindre stroke och vet inte om hans liv är värt att räddas. Så vi får följa honom och hans familj genom allt kaos, så himla rolig och knäpp men såklart lite hemsk också.
Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek - Lena Andersson Tycker verkligen om Lena Andersson och den här boken var inget undantag, även om jag stör mig så himla mycket på Ester, som är poet och essäist. Hon får frågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask och en kärleksrelation inleds mellan dem. "Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir." Så himla hög igenkänningsfaktor i boken både hos mig själv och folk i min omgivning. "- Nu står jag här vid en taxistolpe med en stol, sa han. - Är det kallt? - Ja. -Fryser stolen? - Nej, för jag har satt på den en filt. - Och du? - Jag har ingen filt på mig. - Så du fryser? - Jag skakar. Men inte av köld. - Ja. - Mig behöver du aldrig vara nervös inför. - Är du säker på det? - Vi har träffats så mycket. - Men inte i närvaro av en stol. - Skynda dig hit. Såsen väntar." Vissa stycken ville jag bara skratta medan i andra ville jag bara skrika på både Hugo och Ester.

En hemstad - Kristian Lundberg Alltså, jag älskar Kristian Lundberg. I somras läste jag hans Yarden & Och allt skall vara kärlek. Och tyckte de var så himla himla bra. Så när jag såg den här boken i bokaffären kunde jag inte låta bli att köpa den.
Det är en bok om både Malmö och hans uppväxt. Om hur det är att växa upp i fattigdom med en sjuk mamma, med vänner som tar sina liv och utan någon som gör något. Så himla hemsk bok egentligen och jag mådde ganska dåligt över att inte en himla människa gör något?! Att folk ser hur han och hans syskon har det hemma men att ingen vuxen reagerar. Boken var också fylld med en hel del fint, fina tankar och meningar som jag kände igen mig i och sådana jag inte kände igen mig i. " Jag är van vid att misslyckas, ibland tror jag att det är det enda mänskliga, just detta med att vänja sig vid misslyckandet." " Jag virvlade bort, som ett ensamt A i en värld av konsonanter," "Mars är en månad då allt står och väger, då de snabba eller de genomtänkta besluten kan få oanade konsekvenser, att ge sig hän eller förvägra sig rätten att leva. Att sparka en extra gång på den liggande kroppen nere i portuppgången eller låta bli. Att kasta sig ut genom fönstret eller inte."
Kapitulera omelbart eller dö - Sanne Näsling Fick ett ryck och kände att jag var tvungen att läsa den igen. Läste den första gången för ungefär två år sedan och tyckte om den SÅ HIMLA MYCKET. Sen har det blivit så att jag bläddrat i den då och då och läst det jag strukit under. Har nog även läst hela boken ännu en gång.
"Jag fattar inte meningen med det här', suckar Lovely. 'Jag fattar inte meningen med nått', säger jag."
"Jag orkar inte vara ensam med min jävla version av världen!"
Den är helt enkelt fylld med en hel del fint och en hel del konstigt. Men så himla bra ändå, men på något vis kändes den ändå lite mer träffande första gången jag läste den.