PEACE AND LOVE

Jag trodde aldrig att jag skulle må så bra som jag faktiskt gör nu efter konkursen. Jag trodde att ångesten och paniken skulle bli ännu värre efteråt. Att jag skulle må ännu sämre psykiskt. Minns ni att jag skrev att jag var så rädd för allt i ett tidigare inlägg? Att jag var så rädd för framtiden och kände mig så otrygg i livet? Jag trodde att de känslorna skulle förvärras nu när Kan Dee Shop är över. Tankar som Vad i helvete ska jag göra nu om dagarna? Vad ska det bli utav mig i framtiden? Hur ska jag kunna ta mig igenom en enda dag utan ångest och panikkänslor när jag inte har ett jobb som distraherar mig och mina känslor? snurrade runt om och om igen i mitt huvud.

Men jag förstår nu i efterhand att det var just mitt företag och den osunda livsstilen som företaget medförde, som blev orsaken till mitt dåliga mående. Jag hade inte kunnat göra ett bättre val än att faktiskt bryta med Kan Dee Shop. Jag hade inte velat fortsätta även om chansen fanns. Iallafall inte med kläder och mode. Ju mer tiden gick, desto mer grubblade och filosoferade jag i desperata försök att hitta ett svar på vem jag faktiskt egentligen var eller framför allt, vem jag faktiskt VILL vara här i livet. Jag trodde nog aldrig att svaren skulle komma så snabbt bara för att Kan Dee Shop gick i kras. Att det faktiskt var det som blev orsaken till alla de insikter jag känner att jag fått. Visst kände jag rätt länge under tiden som vi var verksamma med Kan Dee Shop att Nej det här känns inte som jag längre.., men det blev ännu tydligare och mer självklart nu när det är över.
Även om företaget hade gått bra hela vägen, så kanske dessa insikter skulle ha kommit förr eller senare iallafall. Mode, kläder och "ytligheter" känns lite som ett minne blott och att då bedriva en verksamhet just inom den branchen känns helt fel för mig. Även om allt i grund och botten bottnade i min konst på ett eller annat sätt så kändes det tillslut som att den visades upp och uppmärksammades på "fel" sätt. Också då i en värld eller på ett område jag kände mer och mer inte passade mig längre.
Att bry sig om sitt yttre och att smycka sin kropp med material man själv tycker är fina är absolut inget fel i sig. Alla har rätten att få smycka sin kropp på de sätt vi själva vill. Sålänge det görs på ett sunt sätt där respekten för sig själv finns och att man inte glömmer bort vem man faktiskt ÄR utan att bli för påverkad av bloggar och media, så är det bara glädjande för mig. Samt att man inte glömmer bort att ge respekt och kärlek tillbaka till de runt omkring oss, fast det kommer nog automatiskt (Hoppas jag) om man sysslar och ger tid åt sin sanna passion.
Så vem är jag då? Alltså.. jag tror att man skapar sig själv, hela tiden. Man bygger sig själv till den person man vill vara. Själv har jag egentligen aldrig riktigt varit intresserad av mode och kläder - en annan sanning jag idag kan stå upp rakt och erkänna. Jag har alltid trivts som bäst i bekväma och praktiska kläder. Aldrig tyckt om att sminka mig överdrivet mycket och går nästan dagligen helt osminkad och i så bekväma kläder som möjligt.
Men när jag var yngre, låt säga i tonåren, var kläder och smink det enda jag tänkte på. Alla mina pengar gick åt att shoppa sådant. Men varför då? Jo för att jag egentligen bara brydde mig om vad andra tyckte och tänkte om mig. Jag ville vara som alla andra, se ut som alla andra och leva efter hur de flesta andra levde. Jag ville bli accepterad, ville att andra skulle tycka att jag var fin med mitt smink och mina nya kläder. Ville att andra skulle tro att jag hade gott om pengar. Att jag levde i lyx. DET tycker jag är att använda ytlig utsmyckning av fel principer. Det var ju egentligen aldrig riktigt jag. Jag prydde mig själv med materiella ting av fel orsaker och tyvärr tror jag att många lever i den här "falskheten mot sig själv" - för att de ännu inte kommit till de insikter jag bland annat kommit till idag. Det tog tid för mig att inse vad som är viktigt i livet, jag är snart 30 år! Och med det sagt menar jag inte att jag på något sätt skulle vara perfekt, jag har fortfarande mycket kvar att lära och många svagheter som person. Men vi lär oss ju och får nya insikter så länge vi lever.
Det är absolut inte fel att klä upp sig, sminka sig, samla på skor eller köpa teknikprylar, det är inte det jag försöker säga här. Utan det jag försöker säga är att man ska göra det för sig själv och ingen annan. För sin egen skull.. Personligen skulle en tjocktv och ett par trasiga skor faktiskt duga gott och väl för mig själv. Och jag känner att jag inte längre passar inte in i den här kom och köp branchen som jag så fint valt att kalla det. Och som jag tyckte att Kan Dee Shop tillslut blev en del utav. Jag vill aldrig mer hetsa människor till att köpa något, aldrig mer. Det ska vara upp till en själv, och ändå om mina kunder alltid haft ett eget val att köpa kläder av mig så kändes det ibland som att jag hetsde dem till att göra det. Vilket kändes så brutalt vidrigt många gånger. Jag kände mig så falsk. Och så kände jag att jag inte ens kunde stå för många av de produkter jag skapat och tagit fram längre..
Äsch vad flummigt det här inlägget blir. Jag försöker få fram något, säga något till er, få fram en tanke, en mening.. Men det går inget bra längre känner jag. Tycker alltid att mina inlägg har en tendens att spåra ur och bli röriga så fort jag ska försöka förmedla ett budksap, en tanke eller en insikt. Risk för missförstånd blir stor därför att jag har så svårt att formulera mig. Men känner ett sådant behov att få vräka ur mig mina känslor och tankar om allt. Känner tydligen ett starkt behov just nu av att få visa vem jag är innerst inne, eller åtminstånde den jag vill vara, kanske har jag dubbelmoral? Eller fattar ni vad jag försöker få fram?
Tror på något sätt att jag levt i en falskhet under tiden jag drev Kan Dee Shop.. alltså, det spårade ur. Jag fick inte vara den jag männsika jag ville vara. Undrar varför jag känner att det är så svårt att förklara det jag vill få fram? Vill ju inte att ni ska missförstå mig. Om ni bara visste vad jag grubblat på detta. Det var ju inte länge sedan jag skrev ett vilset inlägg med tankar om VEM FAN ÄR JAG? Men jag drogs liksom automatiskt in i en värld som jag inte tyckte att jag tillhörde. För att jag kände mig tvungen.
Och nu när Kan Dee Shop är över kan jag inte låta bli att tycka att det är så skönt, missförstå mig rätt. Jag är oerhört tacksam och så himla glad över allt som det fört med sig till mig, framgångar som motgångar. Jag har lärt mig så otroligt mycket av den här långa resan. Vuxit enormt som individ. Fått många svar på frågor, tack vare att Kan Dee Shop tog slut. Nu känner jag äntligen att jag kan få vara den jag är på djupet samt att få fortsätta skapa den jag VILL vara som människa, och vem vet om jag hade kunnat göra det om jag fortsatt att driva Kan Dee Shop. Hade jag fått dessa insikter då?
Jag vill bara vara ärlig mot mig själv och mot andra i min omgivning. Mot er. Vill liksom "gå in i mig själv" och känna mitt inre. Göra det jag mår bra av. Sprida så mycket kärlek och glädje som möjligt till mina medmännsikor, få dem att känna sig fantastiska och älskade precis så som de är.
Jag känner mig inte längre så rädd för framtiden, känner mig inte längre så otrygg och har inte känt ångest eller panik sedan dagen efter konkursen. Jag känner något helt annat inom mig nu. Lite av harmoni, inre ro, lust och motivation. Jag tar dagen mer som den kommer. Visst kommer det med all säkerhet att komma nya svårigheter i livet, dagar där allt känns tungt igen. Men så är livet och man tar sig alltid upp igen, om man VILL. Allt beror på sig själv OCH man lär sig så otroligt mycket av att gå igenom tuffa tider, man växer och blir starkare. Och jag tror på att försöka leva här och nu även om det är otroligt svårt då vi människor ofta tenderar i att leva i framtiden hela tiden. Varför tänka på framtidens dalar redan nu liksom? Nej, jag tror att man ska försöka att fokusera på det man verkligen älskar här i livet och njuta utav det till fullo, här och nu. Hitta sin passion, vara med männsikor som sprider positiv energi och glädje, som sprider kärlek för det smittar liksom av sig. Jag tror verkligen på att all form av sann kärlek är nyckeln till ett friskt och hälsosamt liv. Tror inte ni det också? ☮ ♥