du.

Du,
jag befinner mig i ditt område varje dag nu. Eller, kanske ditt gamla område. Jag vet inte om du bor kvar eller om du flyttat därifrån. Igår åkte vi förbi din busshållplats och ditt lägenhetshus och jag undrade ifall du fortfarande är där inne. I den lilla hyreslägenheten där jag var så ofta. Antagligen inte. Men det är konstigt, att jag rör mig i samma områden som du och jag gjorde förut. Hur längesedan är det nu? Sex, sju år sedan? Vi var så små. Och du var så hård. Jag klarade inte av din hårdhet så länge. Var är du nu?
Häromdagen gick jag genom centrum och det ser likadant ut som sist jag var där. När vi gick ner för att köpa strumpbyxor, kolla på billiga kläder och du tog så ofta en lapp till receptdisken på apoteket. Hämtade upp nya tabletter att lägga i den röda dosetten. Vi rökte John Silver och jag tyckte egentligen att de smakade för starkt. Du sa att "bryter man av filtret, får man i sig mer nikotin" och självklart, massor av tobaksflagor i munnen.
Jag letar efter ditt ansikte varje morgon när jag går av pendeltåget. Jag letar efter ditt ansikte varje dag när jag åker hem. Tänker mig att du ser exakt likadan ut som när vi sa hejdå för alla år sedan. Kängor, page och lite för smala armar. Ser dig framför mig med den eviga ciggen i munnen, att röken ligger runt dig som ett moln. Hur du plöjer genom folkmassor och stirrar stint på alla som möter din blick. I mitt huvud är du fortfarande hård. Kanske hårdare nu än förut.
Trots att det bor nästan 100 000 personer i samma kommun, är det som om du äger varenda gata. Du är överallt. Våra tonår ligger utspridda över hela kommunen. Kanske behövde du komma ifrån. Många är trasiga där. Jag vet hur drogerna flödar och du hade så svårt att säga emot. Sa du emot? Jobbar din mamma kvar på skolan? Kommer ni bättre överens nu? Klarade du av att bo hemma? Mår du bättre nu och lärde du dig att äta? Jag undrar så mycket och jag kommer aldrig få svar. Jag vet inte ens om du lever.
Men, jag hoppas att du vet att jag önskar dig allt gott. Ett fungerande liv, ett lyckligt liv. Jag mår ganska bra nu, faktiskt. Jag är starkare nu än förut. Och vi kanske hörs någon gång.
J.