Extra ordinära medvetanden

Parnormala upplevelser och extra ordinära medvetanden
Jag läste en intressant artikel om författaren och äventyrsledaren Maria Coffey. Hon hade intervjuat en del extremsportare och andra "adrenelin-junkis" och blev så inspirerad så denna artikeln kom till.
Hon har fått många extremsportare att lätta på sina hjärtan om upplevelser som under sitt utövande öppnat upp deras sinnen. Några exempel är fallskärmshoppare och klättrare som haft prekognitiva drömmar om sina egna dödsögonblick, telepatisk kommunikation bland bergsbestigare, skidåkare med nära döden- och utanför kroppen-upplevelser och också varningar från “andra sidan”.

Maria Coffey
Coffey hade i tjugoårsålden själv en upplevelse av att snudda vid döden då hon i princip drunknade men i sista stund blev återupplivad – en upplevelse som etsat sig kvar i minnet som en av hennes livs mest avgörande. Hon beskriver ett tillstånd av att vara hyper-medveten med en helt förändrad tidskänsla. Genom att kämpa för livet fann hon tidigare oanade krafter och upplevelsen fick henne att vidga vyerna när det gäller frågan vad vi är djupast sett, inklusive de paranormala aspekterna som hon utforskar i sin bok.
Hon menar att dessa sportutövare kommer i kontakt med aspekter av sig själva som alla har men som är vilande i de flesta av oss eftersom vi inte har behov av dem i den moderna världen. “Våra förfäder levde i en värld som var mycket farlig och osäker och de var extremt sårbara hela tiden”, säger hon. Det är detta tillstånd som många av de extrema äventyrarna kommer i kontakt med. De försätter sig frivilligt i mycket sårbara situationer i naturen. Varje sinne måste vara på högsta alert för att de ska överleva och de lever verkligen i nuet, något som är en stor del av den känsla av frid och tillfredsställelse som ofta infinner sig, ibland uttryckt som att nå en slags samhörighet med universum eller vad man nu kallar sin personliga gud. Intressant nog anser många människor att dessa upplevelser är bland de djupaste och viktigaste de haft i sina liv. Ett stort flertal av de intervjuade uttryckte att ingen tidigare hade frågat om detta, trots att det är den viktigaste anledningen till att de ger sig in i sitt utövande. Det var som om hon gav dem tillåtelse att börja tala om den andliga aspekten av vad de gör.

De flesta som sysslar med "extremsport" gör det oftast ute i det vilda. På glacieärer, glidseglande ner från höga klippor, skiboardnde ner för branta snötäckta klippor.
För att överleva måste de finslipa sina sinnen och bli intonade till och kunna avläsa sin omgivning. Det är en stor del av deras skicklighet. Bergsklättraren måste kunna stå på en snödriva på en sluttning och känna in vad snön skulle kunna ta sig för, t ex starta en lavin. Soloseglaren måste kunna avläsa vinden och vågorna omkring sig.

Våra förfäder betygade sin vördnad för naturkrafterna och när man pratar med dagens äventyrare inser man att en del av dem på ett sätt gör detsamma. Himalaya-bestigare utför ofta sk pujas, då de visar vördnad för en gud, ande eller annan aspekt av det andliga genom invokation, bön, sång och ritual innan de ger sig av på sina klättringar. Surfare hänvisar ofta till Moder Ocean – på Hawaii är det vanligt att lägga en blomstergirlang på vattnet innan man ger sig iväg på surftävlingar. Det är ett par exempel på erkännande av och djup respekt för vårt djupa samband med naturen.

I dagens städer är det nästtan omöjlig att upprätthålla den skärpa uppmärksamhetsform som hon beskriver det i sin bok om extremsport. Människan är egentligen så avtrubbade i civiliserade strukterade städer så de inte kan hitta sin inre "extra ordinära kärna". Jag brukar säga/skriva till folk och säga om vikten av att vistas i naturen ibland eller om det går köp en stuga i vildmarken. Detta är ett tps om man inte känner behov av adrenalinkicken av att tex. hoppa fallskäm eller dyligt.

”Jag tror att vi alla finner vårt eget sätt att komma i kontakt med den inre fridfullheteten och känslan av samhörighet med universum”, säger Coffey. ”För en del människor är det i en kyrka, för andra är det genom regelbunden meditation, jogga, måla tavlor, gå upp i ringen i en MMA match eller skriva.
Från de hon intervjuade inför denna boken säger Maria. ” Den andliga lärdom vi alla kan ta med oss från dessa extrema sportutövare, menar hon, är att stilla sinnet och vara helt fokuserade på sambandet med omgivningen, att vara ett med världen. Och det är något vi kan göra i våra dagliga liv även om vi inte håller på med extrema sporter. Vi kan på djupet känna hur vi är intimt länkade till den här planeten och till naturen. Att i vår teknologiska, hektiska tid stanna upp då och då och uppskatta små detaljer som finns runt omkring oss hela tiden kan ge den största glädjen!”

Jag som tränar martial art i den Småländska skogen. Fångad på bild av Ylva Trollstierna till mitt gratis kompendium "Streetsmart-the last line of defence".Kan laddas ner här...
http://gurudas.se/gpdf/martialart.PDF och tackar mig kan du göra här för jag var så mån om dig ;-)
http://gurudas.blogg.se/2014/september/extremsport-och-paranormala-upplevelser.html#comment

"Slow motion perception"
Jag personligen som bloggar har upplevte något som kallas "Slow motion perception" två gånger i mitt liv, en gång under en bilolycka och en gång då en snubbe misshandlade min lillebror. Slow motion perception upplevs som att allting rör sig som i slowmotion. Jag läste en itressant artikel om fenomenet i ett gammalt nummer av Fighter mag om fenomenet. Detta är något som sker inom hjärnan på de som upplever extrem stress som vid tex. bilolyckor, rån etc. Det är inget som kan jämföras med någon form av en "släng" av AdHd.
Vid "Slow motion perception" arbetar hjärnan super snabbt och så den upplever att allt går 100 ggr. långsammare än i verkligheten. Om du tex. skulle bli överfallen och du kommer in i "Slow motion perception" i det tillståndet så klarar du i regel i lätthet av din antagonist.

Enligt Steve Taylor, docent i psykologi vid Leeds Metropolitan University och författare till Making Time säger...

Tll exempel, under höga stress situationer, till exempel en olycka, får hjärnan enorma mängder data till att processa som förändrar hjärnans uppfattning av tiden. Detta tros vara en evolutionär mekanism som anpassas av hjärnan för att minska dödsfall i svåra situationer. Därför under en olycka kan en person kan reagera snabbt och fatta rätt beslut på kort tid pga av att den personliga uppfattningen av verkligheten är långsam.

Det finns faktiskt inte så mycket dokumenterad forskning i ämnet.

Det skulle vara intressant att höra om du har någon speciell upplevelse du kan delge.

Källor:
Maria Coffey hemsida:
http://www.superconsciousness.com/topics/environment/extreme-athletes-and-paranormal
www.hiddenplaces.net
Vattumannen
http://www.vattumannen.se/
Relaterat blogginlägg:
Sinnesnärvaro- mindfullness
http://gurudas.blogg.se/2014/april/sinnesnarvaro-mindfullness.html