God Yule
YULE-VINTERSOLSTÅNDET, DEN 21:E DECEMBER
Den 22 har vi nymåne
Vintersolståndet markerar den längsta natten och den kortaste dagen. På kvällen före Vintersolståndet tänder man julkrubban och juleljuset för att välkomna ljuset tillbaka till världen, men det är också ett utmärkt tillfälle att följa den gamla traditionen att tillverka en julkrubba.
Julkrubban uppfanns 1224 av Sankte Franciscus av Assisi som ville få folk att minnas julens religiösa budskap. Han ledde lokalbefolkningen till en grotta i bergen där han i förväg hade ställt i ordning en julkrubba i naturlig storlek med djur och allt. I delar av Frankrike tillverkar man lerfigurer (santons) för att fira Jesus födelse och avbildar gärna lokala personligheter och överheten
Oavsett om du är kristen, hedning, tillhör någon annan religion eller är ateist, kapslar du in kärlek i ordets vidaste och renaste mening när du skapar santons som föreställer dina nära och kära. Du kan lika gärna forma enkla figurer som föreställer dem du håller av och önska att de får det de mest behöver (t ex självförtroende, hälsa, glädje eller ett barn) som att tillverka figurer av Jesus, solen, den Helige Fadern och Modern (eller Moder Jord och Fader Himmel), visa män och kvinnor, eller att tillverka en kopia av stallet Jesus föddes i eller grottan där den oövervinneliga solen sades återfödes vid vintersolståndet i det gamla Egypten.
Medan du arbetar med lerfigurerna i skenet av ett stearinljus eller en öppen eld ska du se till att du är omgiven av kärlek. Om du är ensam kan du försöka dra till dig dina framtida källor för styrka och tillgivenhet genom att skapa figurer av okända personer som kan bli dina nära och kära och ställa dem runt krubban. Kärlekens magi är den mäktigaste av dem alla, vilken tid på året det än är.
Yule var/är en av de viktigaste högtiderna i den för kristna kulturen, mängder av folk åkte till Uppsala högar vart nionde år för att vara med i stora blot där slavar och hästar blotades till de gamla asagudarnas ära. De kristna satte dock stopp för detta genom att bygga kyrka där samt att krossa de gamla sedvänjorna. Sveriges Asatro Samfund har dock åter erövrat lite av marken där och håller blot där vid bl.a. sommarsolståndet och vintersolståndet. Dessa blot går rätt harmlöst till nuförtiden. Dock försöker de kristna fundamentalisterna stoppa deras blot på de gamla heliga platserna.
Den 22 har vi nymåne
Vintersolståndet markerar den längsta natten och den kortaste dagen. På kvällen före Vintersolståndet tänder man julkrubban och juleljuset för att välkomna ljuset tillbaka till världen, men det är också ett utmärkt tillfälle att följa den gamla traditionen att tillverka en julkrubba.
Julkrubban uppfanns 1224 av Sankte Franciscus av Assisi som ville få folk att minnas julens religiösa budskap. Han ledde lokalbefolkningen till en grotta i bergen där han i förväg hade ställt i ordning en julkrubba i naturlig storlek med djur och allt. I delar av Frankrike tillverkar man lerfigurer (santons) för att fira Jesus födelse och avbildar gärna lokala personligheter och överheten
Oavsett om du är kristen, hedning, tillhör någon annan religion eller är ateist, kapslar du in kärlek i ordets vidaste och renaste mening när du skapar santons som föreställer dina nära och kära. Du kan lika gärna forma enkla figurer som föreställer dem du håller av och önska att de får det de mest behöver (t ex självförtroende, hälsa, glädje eller ett barn) som att tillverka figurer av Jesus, solen, den Helige Fadern och Modern (eller Moder Jord och Fader Himmel), visa män och kvinnor, eller att tillverka en kopia av stallet Jesus föddes i eller grottan där den oövervinneliga solen sades återfödes vid vintersolståndet i det gamla Egypten.
Medan du arbetar med lerfigurerna i skenet av ett stearinljus eller en öppen eld ska du se till att du är omgiven av kärlek. Om du är ensam kan du försöka dra till dig dina framtida källor för styrka och tillgivenhet genom att skapa figurer av okända personer som kan bli dina nära och kära och ställa dem runt krubban. Kärlekens magi är den mäktigaste av dem alla, vilken tid på året det än är.
Yule var/är en av de viktigaste högtiderna i den för kristna kulturen, mängder av folk åkte till Uppsala högar vart nionde år för att vara med i stora blot där slavar och hästar blotades till de gamla asagudarnas ära. De kristna satte dock stopp för detta genom att bygga kyrka där samt att krossa de gamla sedvänjorna. Sveriges Asatro Samfund har dock åter erövrat lite av marken där och håller blot där vid bl.a. sommarsolståndet och vintersolståndet. Dessa blot går rätt harmlöst till nuförtiden. Dock försöker de kristna fundamentalisterna stoppa deras blot på de gamla heliga platserna.
Helgdagen var ursprungligen en naturlig vilodag i vardagens arbete. Den förkristna midvinterhelgen kring årsskiftet kom till av samma orsak. I historisk tid var jordbruket den viktigaste försörjningskällan. När höstarbetet var avslutat och slakt och brygd för vinterns behov undangjorda, hindrade snart snö, kyla och mörker det mesta utearbetet. Då var det naturligt att göra helg. Dagarna började vid denna tid dessutom bli längre, och detta betydde början på ett nytt år. Dettas ankomst firade man i förhoppning, att det måtte bli lika gott som det gamla. För att detta hopp skulle förverkligas, borde man enligt gammal sed låta även det nya året inledas med fest och gamman, ty folktrons regel är, att om bara början är god, blir fortsättningen likadan. Festen vid midvintern blev både ett tack till gudarna för det goda man redan fått och en nyårsfest, vid vilken man med överdåd i mat och dryck ville visa makterna hur man hoppades att det nya året skulle bli.
Bondens tunga arbete krävde fet mat som gav krafter. Festmat var därför framför allt fläsk, från det till fruktbarhetsguden Frej helgade svinet. Än i dag firar vi jul med skinka, svinhuvud, grisfötter och revbensspjäll. Till julen hör också julöl. Öl var för våra hedniska förfäder en omistlig del av en festlig måltid. Den norske kungen Håkon den gode påbjöd på 900-talet att man skulle börja midvinterfesten vid samma tid som de kristna firade jul, och att man i varje hus då skulle ha bryggt en viss mängd öl eller annars böta samt att man skulle "hålla heligt" så länge julen varade. Kung Olav Tryggvason av Norge avskaffade offerölen och satte i stället, med folkets instämmande, högtidsöl vid jul och påsk, Johannisöl vid midsommar samt höstöl vid Mikaeli. En hednisk midvinterfest övergick alltså kring år 1000 i en kristen julfest.
Med den kristna julen försvann offerbloten och de överdådiga dryckeslagen. I stället kom julen att firas med kyrkogång, psalmsång, böner, allmosor och fasta, och de feta stekarna på julbordet ersattes med lutfisk och annan fastemat. Många hedniska helgseder och föreställningar överlevde dock kyrkans utrotningsförsök. Enligt en folktro som ännu lever i sägnen firade de döda sin julotta på julnatten i byns kyrka. De besökte också sitt gamla hem, och bonden lät därför julmaten stå kvar på bordet och ljusen och elden brinna på julnatten till de dödas bekvämlighet. De flesta gårdar sätter än i dag upp en julkärve åt fåglarna, men mycket talar för att den ursprungligen var avsedd för de döda, vars själar i fågelgestalt besökte hemmet. Till de äldsta julsederna hör också julbrasan, som förr tändes under rituella former, såsom gräupacken på Gotland än i dag antyder. Ett arv från hednatiden är även seden attdoppa i grytan.
Julklappen stammar från 1700-talet, medan julgranen kom i allmänt bruk först hundra år senare; ordet julgran förekom i tryck först 1844. På 1890-talet kunde man i en västgötakyrka se den första julkrubban, 50 år senare fanns den i alla stift. Julkorten kom i bruk på 1880-talet; nu sänder vi mer än 40 milj julkort årligen. Till julen hör också sedan 1870-talet jultidningarna.
Blot är den fornnordiska religionens beteckning för dyrkan eller kult, oftast i form av offer. Uttrycket "blota gudarna" avser dyrkan av gudarna, egentligen ett stärkande av dem. Blotet ansågs trygga årsväxt och fred och seger i krig, och dess upprätthållande var en av kungens främsta uppgifter. De viktigaste offerdjuren, vilkas kött kokades och åts vid blotet, var häst, svin, nöt och får. Offerfesten på vintern, midvinterblotet, var möjligen identisk med den förkristna julen.
Modern blotceremoni
More posts from
