Så skulle Arbetsförmedlingen få mitt förtroende

Arbetsförmedlingen får bottenbetyg i Sifos förtroendemätning. Jag är inte förvånad. Första gången jag kom till Arbetsförmedlingen hösten 2009 sa killen som höll i introduktionsmötet: ”Ni kommer inte få några jobb genom oss, bara så ni vet.”. Och i den andan har det fortsatt. Visst, jag hade klivit in på Arbetsförmedlingen Kultur och där hamnar vi som söker jobb i branscher där ingen kan stava till tillsvidare. I branscher där jobben kan vara i allt från några timmar, till i några veckor till kanske, om du har tur, i några månader. I branscher där deltidstjänster duggar tätt och där övertidsjobb tas för givet. Obetalt så klart. Men när de som faktiskt jobbar på det ställe som med sitt namn ropar ut att ”här förmedlas arbete” redan har gett upp, då är det illa.

Arbetsförmedlingen blev för mig och för de flesta jag känner ett ställe att gå till bara för att få akassan beviljad. Inget mer. Och det var inget jag ens försökte hemlighålla för arbetsförmedlarna. De visste det precis lika väl som jag. Och varje gång en tjänst tog slut satt jag där i inskrivningen och pratade om mina kontakter och hur det snart skulle lösa sig igen. Och arbetsförmedlaren nämnde ordet jobbcoach för hundrafemtioelfte gången, mest för att ha det sagt. Och så hade vi lekt charader färdigt för den gången.

För att Arbetsförmedlingen ska få mitt förtroende krävs mycket. Det krävs att politikerna på riktigt ser att arbetsmarknaden inte på något sätt ser ut som den gjorde för ens tio år sedan. Det krävs att myndigheten får möjligheter att anpassa sig till denna nya verklighet med kompetensutveckling, ett totalt förnyat arbetssätt och en mycket tätare relation till hela arbetsmarknaden. Inte bara de stora företagen utan varje enskilt produktionsbolag. Det krävs att reglerna för akassa ses över och anpassas till en värld där folk måste starta företag, för att de stora arbetsgivarna hellre fakturerar än anställer, men också ibland måste förlita sig på ersättning från akassan. Det krävs att byråkratin och blanketthysterin rivs upp så att jag som arbetslös verkligen kan lägga tid på att söka jobb och inte skicka arbetsgivarintyg till höger och vänster.

Slå ihop Arbetsförmedlingen, akassan och Försäkringskassan. Låt mig som arbetssökande bara behöva vara i kontakt med en enda person. Och lita på att de allra flesta faktiskt vill ha ett jobb.