And I'm home

Och så är jag och väskan i Sverige igen. Här för att stanna i cirkus 3,5 vecka innan vi beger oss tillbaka till London. Skulle egentligen ha kommit hem ikväll men av diverse anledningar bokade jag en ny biljett så jag anlände igår vid lunchtid. Överraskade syster på jobbet och brorsan på hans dotters luciatåg. Så himla bra dag!

99 dagar i England. Min spontana tanke är vart sjutton tog de dagarna vägen!? Vart tog hösten vägen? Känns som det var igår jag vinkade hejdå till mamma och pappa på Landvetter. Samtidigt som det känns som det var två år sedan. Denna hösten har varit helt sjuk. Har levt i någon fantasivärld med mottot 'yolo'. Och då har vi (enligt oss själva) inte 'yolat' tillräckligt mycket.

Jag har gjort så mycket i höst som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag har utvecklats enormt mycket som person och fått ett helt nytt synsätt på saker och ting. Jag har träffat personer jag aldrig annars skulle träffat och jag har träffat personer jag aldrig mer vill träffa men som har satt spår i en. Jag har insett vilka i Sverige som är värda att hålla kontakten med. Och jag har verkligen lärt mig att stå på mina egna ben.

Har lagt alldeles för mycket pengar på Starbucks. Samlat extremt mycket poäng på mitt Bootscard. Förätit mig på melon och typ blivit vegetarian. Levt med fyra andra tjejer i en och samma lägenhet. Vant mig att bråka med duschen varje morgon. Druckit flaskvatten i 99 dagar. Gjort saker jag aldrig tidigare skulle gjort. Utmanat mig själv. Lyssnat på extremt mycket musik och sett The Script och OneRepublic live i O2 arena. Varit extremt långt bort från familjen när en närstående har gått bort. Tappat instagramföljare varje gång jag har lagt upp alkoholrelaterade bilder. Insett att bloggen inte är hela mitt liv och att jag inte vill att alla ska veta vad jag gör/inte gör. Blivit svensken som inte kan vara svensk för hon alltid fryser. Druckit en hel del mojitos. Skrattat så jag har gråtit x10000. Ätit B&J, målat naglarna och kollat SATC med vänner. Insett att internet där hemma faktiskt är väldigt snabbt. Börjat prata ful svengelska. Gråtit så jag har skrattat x100. Haft 98% närvaro i skolan fram tills förra veckan då jag blev superduper sjuk. Fått mitt hår (och hy) totalförstört av Londons luft och vatten. Jag har trampat jävligt snett men kommit tillbaka. Börjat tycka om sushi och även vitt vin. Ryckt på axlarna när jag förstörde min MacBook för jag har insett att det finns värre saker som kan hända. Fått en egen Londonfamilj. Har börjat uppskatta små saker. Och verkligen insett vad som är viktigt. Spelat dum svensk när man inte orkar bry sig. Druckit öl på en karusellbar i ett vinterland. Haft gurkan som utsikt från mitt vardagsrum. Insett hur fantastisk mat och vilka råvaror vi har i Sverige. Fått ett eget starbucksnamn -Carrie. Förklarat för ex antal personer att vi varken har pingviner eller isbjörnar i Sverige. Använt extremt mycket handsprit har jag också gjort. Plus tusen saker till.

Och jag uppfyllde en av mitt livs största drömmar. Att flytta till London. Dessutom är det så många som har påpekat att jag har fått ett helt annat uttryck i ögonen. Att jag ser lyckligare ut nu. Leendet är numera äkta. Och så är det. Jag har hittat mig själv. Vågat vara den personen jag vill vara. Samtidigt som jag har insett att jag klarar banneme vad som helst. Jag är jävligt bra. Och så skulle jag aldrig ha sagt om mig själv för fyra månader sedan.

Nu ska jag njuta av Sverige. Umgås med familj och vänner. Njuta av frisk luft och all mat. Uppesittarkväll och julfirande. Party på juldagen och nyår. Jul på Liseberg, hälsa på Gandalf. Har så sjukt mycket saker planerat.

Tack för denna höst London. Vi ses igen den 5 januari. Och då ska vi ha en sådan galet bra tid tillsammans. Det vet jag.