Den 30 april 2011 föddes Felicia, kalven som jag bestämde mig för att hålla koll på och skriva om med jämna mellanrum. Sist jag skrev om henne var i vintras, med andra ord rätt längesen. Därför blev jag rätt förvånad när hon tidigare idag skuttade fram från flocken när jag närmade mig, som om hon kände igen mig. Hon har blivit större men är fortfarande rätt liten. Fortfarande lurvig och fin.
Felicia i hösten
De andra korna uppfattar dock någon som snabbt tar upp en kamera med ett långt objektiv som ett hot. Jag är återigen imponerad av hur kor arbetar tillsammans. Vad som hände efter att jag knäppte några bilder, var att korna samlades, tajtade till flocken. Och de största korna ställde sig ytterst, som en mur att skydda de mindre korna med.