Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.

Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.

Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€.

Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.

Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar.
Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.
Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.
En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.