Any man can be a father, but it takes a special person to be a dad

Det är svårt att tacka någon när man inte vet vart man ska börja, svårare att sammanfatta en tjugoett år lång hjälteinsats i ett futtigt blogginlägg med ord som ter sig menlösa i jämförelse med vad du gjort för mig. Jag vet inte ens om du alltid förstår det själv, du grämer dig ibland över att du "varit för snäll" och kanske borde sagt ifrån oftare, skällt mer, men vet du? Jag har haft en miljon vuxna som skrikit åt mig, förstört mina saker, hotat, misshandlat mitt psyke till bristningsgränsen. Utan dig hade jag saknat fristad. Utan dig i mitt liv hade jag förmodligen varit bitter, ond och elak, men du har överbevisat mig gång på gång när jag på riktigt trott att världen enbart är kall och hård, då har du funnits där och varit världens snällaste.
Det har tagit mer på mig att se dig besviken än vad utskällningar och förbud hade gjort, och när jag aldrig lyssnat på vuxna överhuvudtaget har jag ändå ofta försökt lyssna på dig för den respekt jag känner för dig är på ett plan utanför denna värld. Ditt tålamod, din ödmjukhet och din kunskap som aldrig verkar ta slut.
Du är den enda som bryr dig om att jag har en nästan-namnsdag varje år på Amandadagen, minns den gången när jag var liten och hittade två paket med Barbiekläder under kudden och fortfarande är du den som påminner mig på den dagen. Minns alla skattjakter när jag var liten, att du läste Bamse för mig varje kväll en bra bit upp i skolåldern, att jag alltid hade ett fat med sockrade äppelbitar och en flaska vatten bredvid sängen.
Att du alltid lekte med mig på kvällarna trots dina högar med prov, du tog dig tid att komma och låtsas handla i min affär jag byggt i skrubben gång på gång och du följde mig till alla lekparker, stränder, och jag minns när vi for på bilaffärer för att ''lukta i bilar'', eller ja, jag förstod väl några år senare att du faktiskt var mer intresserad av själva bilmodellerna än lukten men för mig var det en fin tradition.
Jag vet inte vad jag hade lärt mig utan dig heller, med tanke på min bristfälliga skolgång. Men du lyckas alltid ge mig en lektion i sakers historia och ords betydelse vad det än är jag frågar om, och oavsett om det varit listor med latinska prefix eller en guide i hur man steker fiskpinnar över telefon när jag bodde i Norge så har du alltid svar på allt jag undrar. Och under alla år jag slussats runt i världen har jag alltid haft mitt rum hemma hos dig, många gånger min enda fasta punkt.
När jag var yngre och hade varit ute och festat vaknad jag alltid upp till ett vattenglas, en ipren och en alvedon, aldrig någon utskällning. När jag tappat bort mig i andra länder har du sett till att jag tagit mig hem och första gången jag blev anhållen i Skellefteå kom du dit med godis och tidningar. Du har alltid tagit dig tid att prata med mig i telefon, skicka brev, hälsa på och du hämtade mig från mitt första fängelsestraff fastän folk avrådde dig och tyckte jag spårat ur för mycket.
Jag har spårat för mycket. Jag har inte alls varit den dotter du faktiskt förtjänar. Men ändå har du alltid förlåtit mig och fortsatt vara världens bästa pappa, fortsatt hjälpa mig och uppmuntra mig och det är min stora drivkraft i att få bra betyg, att du ska bli stolt. Du inspirerar mig på så många sätt och när jag är lika gammal som du hoppas jag att jag är hälften så klok.
Jag är avundsjuk på Anna som har en hel barndom med dig framför sig, för hon kommer ha den bästa pappan i världen, och tur som haver är jag säker på att hon kommer ge dig mindre gråa hår än jag, haha. Farfar finns inte längre så du hade ingen att gratulera idag, men jag vet att han sitter någonstans och tittar och är stolt som bara en pappa kan bli över dig för det hade jag varit, du är en förebild på tusen miljoner sätt och jag är gladast i världen att ha dig som pappa för som sagt, det har räddat livet på mig.
ÄLSKAR DIG CASTOR BÄVER!! Grattis på farsdag! ❤