Och gatan är full av folk, men ingen vill gå hem.

Jag är som en jävla bergochdalbana. I ena sekunden ligger jag i sängen, på golvet, i hallen och panikgråter och i nästa skrattar jag tills jag får ont i magen åt något som kanske inte är sådär superkul egentligen.
/
Sitter och kollar på annat att läsa till hösten, för jag tror faktiskt inte att jag kommer stå ut. Hur intressant detta än må vara och hur fina klassisar jag har och allt sånt där, så vill jag, så himla himla gärna läsa litteraturvetenskap. Kanske behöver jag bara komma bort ett tag, komma bort och tänka om och tänka bort. Bara tänka helt enkelt, helt i lugn och ro. Komma fram till ett rimligt svar på all denna förvirring.
/
Det känns som att jag helt har tappat greppet om mig själv. Som om jag inte vet vem jag är längre.
/
Men igår var vi iallafall på Galgberget och det var fint. Och idag har jag gosat lite med en liten valp det var också fint.