Är vi en generation dörrmatteföräldrar som skapar falska demokratier hemma?

Jag läste en sån intressant debattartikel i GT om hur föräldrarna måste först ta ansvar för sina barns uppfostran och inte skolan. Läs gärna den!

Det är ett konstigt samhälle vi lever i när barnen lär sig att det läraren säger är frivilligt, ett förslag och många gånger känns det så. Jag har varit lärare nu i 10 år (hua, va länge!) och jag märker en stor förändring. Nu kanske mobiltelefonerna distraherar väldigt mycket men många elever känner inte igen dom där klassiska signalerna som läraren sänder ut som dom ska lyssna på, t.ex. när läraren reser sig upp ska dom bli tysta och lyssna för nu har läraren något att säga. Såna signaler lyssnas inte alls på nu för tiden, är det för mycket som distraherar eller har dom helt enkelt inte lärt sig att ta och lyssna på läraren under grundskolan?

Har vi lärt våra barn att allt är frivilligt? Jag kan komma på mig själv att ställa frågor till barnen ”ska du inte städa upp här?” eller ”ska vi borsta tänderna nu?”, även fast egentligen vill jag inte ge dom alternativ. Egentligen säger jag ”städa upp här nu!” eller ”nu är det dags att borsta tänderna”. Men jag tror att man gärna vill vagga in barnen i en falsk demokrati, vilket i slutändan ger dom känslan av att det är dom som har makten. Vi kanske vill att dom ska städa av egen fri vilja, men glömmer att lära sig att även lyssna på andra är bra. Istället för att lära dom att ibland lyssna så lär dom sig att allt är frivilligt, först hemma och sen i skolan.

Jag ska försöka bli bättre med att inte ge alternativ till barnen när jag egentligen inte vill ge dom alternativ. Det är bara falska valmöjligheter egentligen och ibland i livet har vi inte valmöjligheter och det kan vara bra att lära sig också.