Min själ får vila ut i stillhet hos gud

Taizé 2014. Fantastisk resa, fylld av gemenskap, kärlek och frid. Sådan gemenskap och de relationsband som knyts på denna plats är obeskrivliga och verkar tyvärr inte existera på andra platser. För ett år sedan besökte jag Taizé för första gången. Jag knöt starka band till människorna men även platsen i sig, främst till kyrkan där jag fann en inre stillhet och ro. Att åka till Taizé en vecka innebär att leva tillsammans, att hjälpa varandra och få platsen att fungera. Detta året återvänder jag hem till Sverige med helt andra erfarenheter, känslor och upplevelser än förra året. Mycket av detta beror på att jag mött helt andra människor, men det är även beroende av hur jag mått på insidan.

I år var mitt arbete att vara kontaktperson och ansvara för 14 stycken livfulla ungdomar i 15 till 16 års ålder. Vi har varit från spridda länder, Sverige, Tyskland, Italien och Litauen. Det har verkligen varit en erfarenhet och mötet med dessa ungdomarna har varit fantastiskt. Jag är så tacksam för att jag har fått träffa och vara kontaktperson för så underbara individer. Vi har haft samtal om gud, tro, kärlek, fred och hopp. Vi har lekt hur många lekar som helst och kombinerat våra egna. Vi har städat Taizé, gjort det bästa av situationen och haft roligt under tiden. Vi har varit tysta och promenerat i tysta dalen. Vi har sjungit sånger och druckit te tillsammans.

Förutom den fantastiska ungdomsgrupp jag var kontaktperson för åkte jag med en otrolig grupp hemifrån. Vi har även fått turen att dela resan tillsammans med fantastiska tältgrannar som vi även delade den 21 timmar långa bussresan med. Det har varit fantastiskt att komma närmare flera av de underbara människorna som jag åkte med hemifrån, också underbart att få lära känna så många nya fina. Under resan har jag även känt ett pirr i magen, somliga skulle kanske kalla det fjärilar men jag menar på att det bara är en så fantastisk känsla. Känslan har följt med mig hem och det känns underbart.

Taizé bjöd på fantastiskt sommarväder, runt 30 grader varje dag. Solstrålar som värme huden men även själen när saker och ting blev lite tungt. Kvällarna var fantastiska, varje kväll en fantastisk solnedgång bland molnen. Trots alla moln på himlen förvandlades himlen till den mest stjärnklara och vackraste himlen jag någonsin skådat. Känslan av att få dela det med någon speciell är rätt obeskrivlig. Bönerna och kyrkan om nätterna har även varit speciellt för mig, även de fantastiska samtalen jag har haft med flera goda människor runt om kring mig. Något jag tar med mig föralltid.