Filippinerna del 6 – hundvalparna

Idag fuskar jag faktiskt lite och spolar fram tiden en bit, till hundvalparna. Det bara känns som att idag är dagen då jag berättar på riktigt om hundvalparna. Jo, så här var det:

När vi kom fram till ön Malapascua och till våra bungalows längs med strandkanten var vi i extas av att ha funnit paradisidyllen. Tvåvåningsbungalows, en tillhörande restaurang med god och billig mat, turkost vatten och en nästa helt egen strand – ja ni hör ju. Just när vi satt oss ner för att beställa mat är det någon som ser sig omkring runt byggnaden och plötsligt utropar “kom hit, här finns hundvalpar” varav vi en för en lämnar bordet och förtrollas av två hundvalpar som strax blev tre och slutligen fyra som trillade ut ur sin gömma. Under veckan vi bodde i bungalowesen lärde vi känna dem lite mer för varje dag och det tog inte lång tid innan vi även var buddies med valparnas mamma som när vi närmade oss kilade och väckte sina valpar som sedan yrvaket ordagrant skuttade fram till oss. Så hade man en valp i famnen en bitandes på skon en sniffandes i rumpan. Under veckan hann de till och med växa lite grann och det första vi gjorde när det hade vart tyfon över natten var att springa och kolla att alla valparna var oskadda, vilket de tack och lov var. Bör också tilläggas att jag aldrig haft något starkt band till en valp förut men nu kan jag liksom inte sluta tänka på dem. Hoppas de får alla får tag på en kärleksfull ägare på ön och må aldrig någon tyfon någonsin röra dem igen. <3