En nioårig flickas tankar om arbetsro i skolan

En del lärare tror att barnen har arbetsro när det är tyst i klassrummet, men så är det faktiskt inte alls! Lärarna kanske tycker att det är arbetsro för att de får tystnad, men är det verkligen ro bara för att det är tyst? Jag, som är en flicka som är nio år och går i trean, tycker inte det.

Varför tycker jag inte det egentligen? Jag tycker inte att arbetsro bara handlar om att det är tyst. Arbetsro handlar om att man trivs i klassrummet. Det handlar om att man känner att man har det lugnt och bra över huvud taget, inte bara med tystnaden. Tystnad kan göra att det är lättare att koncentrera sig, men det är ju inte det enda!

I klassrummet måste jag verkligen trivas för att ha arbetsro. Jag behöver känna mig tillfreds för att koncentrera mig. Jag behöver känna att det jag gör är meningsfullt. Jag behöver känna att pedagogen försöker förstå mig och är engagerad i att jag skall lära mig. En del tror att pedagoger måste vara stränga för att man skall lära sig, men om jag är rädd för min pedagog så har jag väldigt svårt för att lyssna och lära mig saker. Jag måste gilla min pedagog och pedagogen måste gilla mig.

För att ha arbetsro behöver jag också känna att jag trivs med den eller de som sitter bredvid mig i klassrummet.

För att läraren inte skall bli arg så måste jag också vara tyst och följa reglerna. För att jag skall följa reglerna så måste jag veta varför reglerna finns och tycka att de är meningsfulla.

Tack så mycket för att ni har läst det här!

——————

Till dig som väljer att lämna en kommentar: Var lite extra varsam med vilka ord du väljer! Tänk på att det är en nioåring som valt att dela med sig av sina tankar om vad arbetsro i skolan är för henne. (Det är ingen text som handlar om hur man kan lösa de utmaningar som skolan står inför eller som syftar till att peka ut ansvar eller skuldbelägga.)

//Petra