Endorfiner och sena kvällar

Onsdag och jag sitter och äter mat här när klockan är över 22 på kvällen. Försöker varva ner efter en galen kväll ute på Lidingö där vi har onsdagsträningar i två timmar på världens tuffaste golv. Nej, nu ljög jag för det i Tensta var lite mer svårmanövrerat men det här vet precis hur det ska krama ur all ork ur benen och jag är rätt mör. Men glad. För det var en fantastisk träning och även om jag verkar ha svårt att koppla på hjärnan ibland så kändes det okej.

För att köra lite uppvärmning drog jag faktiskt iväg med en ”kompis” längs tracken som löper runt Bosön (vi tränar i mitten av en friidrottsarena – aningen crazy) och lyckades lägga 1200 meter bakom mig utan att det kändes som någon vidare värst tung uppgift. Det är ju så himla galet och så fint att jag blev alldeles lycklig. Här tror man att man är otränad och så är man egentligen faktiskt ganska på banan. Nu vet jag att det är tacksamt underlag att springa på och allt sånt, men ändå.

Jag ska ju börja ta upp det här med att träna på gymmet så småningom, just nu är det faktiskt inte så att jag inte vill – utan att jag inte kan. Jag har nämligen inga skor för inomhusträning kvar. Alla har blivit utslitna eller så har de blivit förstörda utomhus. Nu verkar det som att Stadium har dessa på REA, vilket jag uppskattar. Dessutom har jag en liten inarbetad peng på nämnda butik som skulle kunna användas.