.

Försöker komma över bloggångesten. Den är som en stor, hög, bred, svart, enorm vägg. Och den flyttar inte på sig hur jag än försöker. Men någonstans tror jag mig ändå se fortsättningen på just den här resan. En liten spricka i den där väggen som jag kanske kan krypa igenom. Och jag vilar i det.

Alla era fina ord i mitt förra inlägg bär jag med mig. Några extra särskilt betydelsefulla. Innerligt tack.

Varm kram tills vi ses.