Begrundar

Jag sitter och begrundar att imorgon kommer min son hem och att man inte kan kompensera hans bortavaro på två dagar, det är ingen idé att ens försöka. Det får bli vad det blir, jag håller mina förväntningar nere och tänker att jag kan inte göra ett dyft åt vad han än tänker ha för sig den här helgen, jag kan bara hantera hur jag förhåller mig till det hela. Jag ska verkligen försöka använda alla strategier som jag har lärt mig.

Men jag vill krama honom och pussa på honom och klättra upp på honom och det brukar jag få göra, så det borde jag få göra även den här gången, och jag är så glad för att han låter mig göra det. Jag vill titta på honom och känna att det är fint att ha honom hemma, att det är fint att han sover i sin säng, att det är fint att han sitter i vår soffa, att det är fint att han äter vid vårt köksbord. Jag vill se honom stå och baka ut en pizza och hacka alla ingredienser i små, små bitar med stor noggrannhet. Jag vill se honom spänna sina muskler och titta på hur mycket större de har blivit sen sist. Jag vill ta tusen bilder på honom och höra honom säga "hallå mamma, vet du..." Min fina son, imorgon kommer han hem.