Frantzén (och jag) styr upp!

I somras jobbade jag lite med programmet ”Frantzén styr upp”, kom med näringsfysiologiska inputs på familjernas kosthållning och tips på hur produktionen skulle tänka kring förändringarna som skulle göras. Det mesta var jobb bakom kulisserna men ett case fick jag vara med i rutan och det sändes visst igår :)
Huvudfokus var att pappa Johan var överviktig hade misstänkt sömnapne etc. Han behöver gå ner i vikt och ändra sina vanor. Men min poäng var/är en annan. Fokuset ska inte bara var på Johan. Han må vara den enda som fått symtom/problem av livsstilen men alla som lever på det sättet (inkl. barnen och resten av familjen) riskerar tids nog att hamna där. Det innebär att alla behöver ändra och bryta denna livsstil. Varför fokuserar vi bara på de som fått symtom av dålig livsstil? Jag hör ofta (som jag oxå skrivit om) att man inte ska peta i barnens mat för de är ju inte sjuka/tjocka etc. Föräldern som har viktproblem, hälsoproblem äter nyttigt och ”specialmat” men barnen ”måste ju få vanlig mat”. Som att man i det här fallet skulle säga: ”det är ju Johan som har problem, då är det han som behöver ändra vanor”. Okej, så då väntar vi 30 år tills barnen står där i samma situation och lär dem äta rätt då, väntar på att de utvecklat symtom, riskerar att ha fått skador på blodkärl etc.. Eller, så lär vi dem bra vanor idag, och förebygger. Denna familjen ska inte ändra vanor för att Johan ska gå ner i vikt utan för att ingen annan i familjen ska hamna där han är idag.