Ordning och reda, telefontid på fredag

I torsdags svor jag osande ramsor kring besväret att få en läkartid på KS för att få resultatet av magnetröntgen förra veckan och få min sjukskrivning förlängd. I torsdags kom jag aldrig fram under telefontiden och nästa telefontid började 07:45 på fredagsmorgonen. Klockan 07:46 ringde jag telefonnumret jag fått - och kom faktiskt fram. Jag fick lämna mitt personnummer och telefonnummer på en telefonsvarare och 20 minuter senare ringde man tillbaka. Tyvärr verkade man lyckligt ovetande om att min sjukskrivning är på väg att gå ut och läkartiderna tycks tyvärr inte växa på träd. Men man förstod allvaret i situationen när jag förklarade att jag måste få min sjukskrivning förlängd så snart som möjligt. Man ordnar en telefontid med läkaren nu på fredag, vilket ju är bättre än ingen tid alls. Förhoppningsvis tid får jag då veta vad röntgen visade och det läkarintyg som jag behöver. Visseligen borde jag inte klaga, för sedan jag blev sjukskriven den första september har allt faktiskt funkat klokrent. Jag har per automatik fått alla papper jag behövt och blivit väldigt bra bemött av all vårdpersonal. Fel kan det givetvis alltid bli där det jobbar människor och vården är inget undantag. Men det är fruktnsvärt frustrerande när det faktiskt blir fel. Även om jag inte tror att man hittat något oroväckande på röntgenbilderna, så vill man ju i alla fall veta. Det är nog rätt naturligt. Nu hsr det löst sig och jag kan oroa mig för något som egentligen är av aningen mindre dignitet: morgondagens tandläkarbesök. Jag har inte varit till tandläkaren på åratal, jag har helt enkelt prioriterat bort det eftersom det är så pass dyrt. Även om jag inte har något besvär alls med tänderna, så har jag länge insett att det börjar bli dags för en undersökning. När jag nu känner att jag har råd så har jag tagit tillfället i akt att boka en tid. 700 kronor kommer det kosta under förutsättning att man inte behöver göra något utöver själva undersökningen. Jag har ingen tandläkarskräck, men det är ju ändå inte så att man jublar över att gå dit...

Bilden lånad från She knows