ÖNSKEINLÄGG “så funkar min kropp efter kejsarsnittet”

Världens tuffaste Mirijam undrade om jag kunde köra på ett önskeinlägg med “Så funkar min kropp efter kejsarsnitt”.

Kan bli ett det kortaste inlägget någonsin för svaret är:

Så JÄDRA bra!

Meeen för att kötta till det lite:

Jag avböjde all smärtlindring utöver Ipren. Blev erbjuden Vicodin och Percocet men jag avskyr hur det känns att vara på tyngre smärtstillande… (de får för mig tro att jag slutar andas och jag blir helt mental.. sist jag tog det fick jag psyyykbryt på Casey som inte tog mina uppenbara andningspauser på allvar.. nu slutar jag inte andas men det KÄNNS SÅ.. jag blir ett psykfall helt enkelt) …och jag tål inte morfin så det fanns inte så mycket kvar att välja mellan. De två första dagarna gjorde ont, jag gick med ryggen krökt som om jag vore en gruvarbetare men tog jag ipren var 4:e timme så gjorde det inte mer ont än att det var hanterligt. Alltså inte olidligt ont men tillräckligt för att man ville ligga i sängen hela dagen. Det var skönast att sova inclined. Dag tre gick jag på toa.. inte urkul kanske. Men nödvändigt (Haa haa). Det tog en vecka och en halv innan jag kunde gå på toa utan att tänka “neeeeeeej jag vill inte” innan. Det gjorde även ont att bara kissa.. Tror det var pga att ha haft en kateter? Jag hade kejsarsnittet på måndagen, torsdagen var sista dagen jag tog smärtstillande. Rörelser som gjorde ont efter kejsarsnittet var sneda rörelser där jag lyfte saker.. typ bebis eller när jag skottade. Skulle inte heller vilja hosta.. uh.

I efterhand har jag förstått att det kan vara svårare att amma efter en c-section eftersom kroppen inte riktigt fattar att bebisen nu är på utsidan. Kanske är mycket av det psykologiskt? Jag tänkte inte en sekund på det eftersom jag var lyckligt ovetande och hade inga problem alls. Stressar man över det så kan jag tänka mig att det är svårare.

Jag fick internal stitches som kommer försvinna av sig själv. Ärret ser urfint ut och är så ofattbart litet. Inte mer än 10 cm brett?! Jag ville börja träna exakt en vecka efter kejsarsnittet. Såklart får jag inte göra det, men jag kände mig redo i kroppen redan då och känner mig SÅ redo nu. TVÅ VECKOR KVAR!! Magen är degig fortfarande. Mina forna magrutor är long gone och jag har svårt att tro att jag någonsin kommer se dem igen. Vilket är A-OK. Förra veckan hade jag ca 2 cm separation mellan magmusklerna.. jag har köpt mammamage appen men orkar knappt titta på den..

Men summa summarum. Kejsarsnitt var så himla bra! Så tacksam att inte ha ont i fifi eller sitta på uppblåsbara kuddar. Så glad att smärtan aldrig var outhärdlig. Att allt gick bra och att återhämtningen känns 90% så här tidigt!

Det bör tilläggas att jag kanske inte är heeelt pålitlig.. jag avskydde nämligen att vara gravid så mycket den sista månaden att ungefär vad som helst hade känts som en förbättring. Men att redan dagen efter kunna ta på mig skorna själv var fantastiskt! Jag hängde i mina flanellbyxor i 5 dagar och sen provade jag mina pre-preggo jenas och kom in i dem utan problem. Däremot är alla mina byxor rätt låga och skavde rätt oskönt mot ärret de första dagarna. Men samma sag där, bryyyr min inte om det skaver, bara så skönt att kunna ha mina vanliga byyyxor! Jag är så himla glad och tacksam över att det gick så bra och att recoveryn har varit så enkel. Om Valle-Kalle får syskon kommer jag vara full on excited över att få ett kejsarsnitt och inte rädd alls.

Har ni andra frågor och funderingar? Fråga på så försöker jag klippa ihop svar här snart.