The Book of Unwritten Tales

foto: iPhone, VSCO Cam

Sven: ”Är du ledsen för något Sanna?”
Jag: ”Ja… kanske.”
Sven: ”Vadå?”
Jag: ”Jag har ju inget spel att spela under jullovet…”

Nu har jag ju tekniskt sett inte jullov längre eftersom jag är vuxen. Fast det låter bra mycket trevligare än julledighet. Visst gör det? Men, något spel att spela hade jag likväl inte den där första dagen av ledighet strax innan jul.

Det hör liksom till att ha det när det är kallt och mörkt ute. Att sitta med en varm kofta över axlarna (för att väga upp de bara fötterna som inte trivs i raggsockor), sörpla kaffe, äta apelsin som skvätter på tangentbordet och uppslukas av ett riktigt bra spel. Det är fint det. Det är samma flykt in i en annan värld som med en bra bok, fast kanske mer aktivt, vilket är skönt mellan varven tycker jag. Hjärnan får arbeta lite extra.

Sven: ”Men det finns ju massor med spel, gå och välj ett bara! Och var nu inte så kräsen.”

Sven är vis han. Och han känner mig bättre än jag själv.

Jag såg till att inte vara för kräsen (för det kan jag vara till förbannelse) och pekade snabbt ut ett äventyrsspel med bra betyg på Adventure Gamers.

The Book of Unwritten Tales laddade snart på skärmen, kaffet var kokhett (eftersom det tålmodigt hade fått invänta spelet) och koftan värmde gott medan fötterna var svala mot golvet. Jag var redo för ännu ett jullov. Ännu ett äventyr. Och det kändes mäkta bra. Allt var i sin ordning.

Mekaniska fiskar som flyger, en lila slemklump som pratar rapparkalja, världens fetaste hamster vid namn Bertram och en gnom som får uppdraget att ta hand om en dyrbar ring. Det är några saker som ryms i det otroligt mysiga spel som jag hittills har fördrivit 13 av mina jullovstimmar med. Under tidiga morgnar när Sven ännu sovit och under sena kvällar tillsammans med ett par pekfingerhöjder med rom.

Ett riktigt litet fynd och ett tips för dig som, precis som mig, älskar äventyr och peka-klicka-spel. Och det bästa är att en uppföljare väntas släppas under starten på 2015.

Jag känner på mig ända ute i mina kliande spelfingrar att det kommer bli en herrans massa gejmande i år. Spelglädjen har krupit på mig och jag har upptäckt att det finns så många bra spel som ännu är ospelade. Det är en härlig vetskap.

Och idag är det söndag. Bästa speldagen om du frågar mig. Men först en solskenspromenad.