Lite fnissigt...

Jag tänkte att jag skulle försöka att blondera håret själv eftersom det är såååå himmelens dyrt att gå till frisören och slinga det. Jag som har kort hår, klipper ju faktiskt bort slingorna redan efter en månad och då är man mörkhårig igen... Sagt och gjort - iväg till affärn... "Hur svårt kan det va' egentligen?"

Det blev INTE riktigt som jag tänkt... När jag tänkte och beskrev min önskan om att bli "solblekt blond" så såg jag INTE färgen "blond morot" framför mig, vilket blev resultatet. Hoppfull som jag är, så tänkte jag att det hjälper säkert att sova på saken och hoppades att det gulorangea skulle "lugna sig" lite eller helst försvinna under natten. Surprise-surprise... det gjorde det inte...

Asch, det framgår inte hur gulorange't håret faktiskt var... Men färgen på väggarna heter "Orange-apricot"...

Och nu kommer vi till det fnissiga...
Idag for jag iväg till ett annat ställe för att få råd om hur jag skulle rädda upp "hår-sittationen" eftersom jag har ett viktigt möte imorrn bitti.
Jag går fram till en ung tjejexpedit och pekar lite mot mig själv, medan jag anlägger en bekymrad min och säger "Hjääälp..."
Tjejen rycker lite på axlarna - tittar på mig uppifrån och ner och frågar.. "Med vad???"
Tonfallet i hennes röst var, typ "...och vad i allsin dar ska vi börja med??"


Det är tur att man kan skratta åt sig själv, för det där var kul på riktigt!

Kraaaam från mig
och taaaack för alla rara kommentarer
efter my blog-revival förra veckan - de värmde ska ni veta!