Livet som det är..

Ja jag kan knappast påstå att livet är så bra som jag påstår när folk frågar.

Vissa dagar skiter jag hur jag ser ut för att jag känner att hela världen ser hur ful jag är även om jag sminkar mej.
Andra dagar sminkar jag mej för jag hoppas kunna dölja lite av min fulhet.

Ekonomin är katastrof, säljer allt jag kan för att få ihop det. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu när Richard fått jobb även om det mesta av hans pengar kommer gå till skulder och att åka och träffa/hämta sonen.

Otroligt orolig då jag bara har 3 besök kvar hos Kris och Traumacentrum, vad händer sen?!
Har inte gått till min vanliga psykolog eller läkare på månader pga att jag fått välja bort det och mediciner pga ekonomin.

Går på min arbetsrehabilitering och det är skönt att ha något som ger mej lite syfte, inte bara driva runt hemma och inte tillförs ett dyft.

Jag håller mej för det mesta över ytan, men det är har varit snart ett halvår med enorma mängder tårar, panikångest och kaos.

Har mina trotsiga barn som trots att dom ofta gör mina dagar tyngre med alla bråk är anledningen till att jag inte gett upp för länge sen.
De har sina stunder som gör att jag känner att jag MÅSTE kämpa!

Hoppas att dessa bitar och resten snart ska bli lite lättare så jag kan få skriva lite gladare inlägg.

Men ja.. har juh valt att ha en ärlig blogg och livet är allt annat än en dans på rosor..