Världsbild raserad

I min värld är alla löpare trevliga. När man träffas på resor, träningsläger och lopp klickar det nästan alltid. Det finns miljoner ämnen att avhandla och alla är alltid glada. Fyllda till brädden av löparglädje och endorfiner. Leenden från öra till öra. Så är min bild av löparen. Tills idag.

Jag sprang på det här:

Då väljer jag liksom plats på vägen efter var man blir minst genomblöt. Det händer alltså att jag (Gud bevare) springer i mitten på cykelbanan för att den är torrast. Jag gjorde det idag. Så ser jag en löpare komma emot mig. Blir glad sådär som när man möter en färgglad löpare på öde plats. Förbereder ett glatt hej och möts av:

SPRING TILL VÄNSTER!!! Med den gällaste norrländska stämma. Hon blänger argt. Jag har ju trots allt kanske höger armbåge en halv centimeter in på HENNES väghalva.

Sätter mitt hej i halsen. Besviken över min raserade världsbild. Det finns visst otrevliga löpare.