Aspergers syndrom och ojämn begåvning

För ett par dagar sedan skrev jag lite om hur det är att ha ojämn begåvning, vilket är rätt vanligt bland oss som har Aspergers syndrom eller autism. Om man skulle betygsätta en persons kunnande inom ett visst område på en skala mellan 0 och 100, ligger de flesta människor förmodligen någonstans mellan 30 och 70 på de flesta områden. Jag däremot ligger ofta ANTINGEN mycket nära 0 ELLER mycket nära 100.

När man har en extremt ojämn begåvning, riskerar man att bli missförstådd bland annat av läkare och LSS-handläggare om dessa inte har mycket goda kunskaper om vad Aspergers syndrom innebär. En läkare kan undra hur en utåtsett verbalt begåvad, glad person helt och hållet kan sakna arbetsförmåga och behöva sjukersättning. En LSS-handläggare kan ifrågasätta om en extremt rutinbunden Asperger-kvinna som absolut måste äta havregrynsgröt med en halv tesked kanel prick klockan 18 varje kväll verkligen kan vara kapabel att vara en bra mamma och ta hand om sitt barn.

Min ojämna begåvning visar sig på bland annat följande sätt:

- Jag klarar av att arbeta som Asperger-informatör och har lyckats bra på mitt jobb. Jag åker runt i hela Sverige och Finland för att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom och kommer även att föreläsa i Kuwait i november. Men samtidigt behöver jag boendestöd. Jag har ingen koll på många saker, som exempelvis hur man rengör kylskåpet. Att städa är väldigt tröttsamt och svårt för mig, inte bara mentalt utan även motoriskt, eftersom jag är klumpig. Därför måste min boendestödjare städa åt mig.

- Om jag är duktig på någonting, jobbar jag väldigt snabbt och resultatet blir bra. Jag skrev exempelvis min debutbok om Aspergers syndrom på tre månader, och boken måste ha blivit bra eftersom den har sålt förvånansvärt många exemplar både i Sverige och Finland och fått mycket bra recensioner. Men samtidigt har jag ingen kunskap om flera ämnen som många andra människor är kunniga om. För ett par år sedan började några vänner till mig prata om Lady Gaga, men jag hade aldrig någonsin hört talas om henne. Inte heller visste jag vem Mandela var.

- Jag är förvånansvärt begåvad på språk. Jag läste sju olika språk på gymnasiet och fick stipendier och de högsta betygen i hela klassen på de flesta av dem. Jag kan fortfarande tala fem av dem flytande och skulle kunna bli flytande på de två resterande språken väldigt snabbt. Jag har skrivit min bok på fyra språk, varav den hittills är publicerad på två av dem (finska och svenska). Men samtidigt har jag misslyckats i flera andra saker. Jag klarade exempelvis inte av mitt jobb som au pair i Österrike trots att jag verkligen ansträngde mig. Jag lyckades inte lära mig hur tvättmaskinerna hos familjen fungerade, hur man dammsög köket så att det skulle bli rent och hur man öppnade konservburkar.

- Jag lärde mig att läsa och skriva när jag var tre år gammal, och jag lärde mig även att räkna mycket tidigt. Men samtidigt lärde jag mig aldrig att rita, limma, sy och liknande saker. När jag var sju år, låg jag förmodligen fortfarande på en 3-årings nivå på dessa förmågor.