Blir det alltid som vi tänkt oss..

Det blir alltid som man tänkt sig. Det finns inga måsten. Vi gör val hela tiden.
Delvis sanning kan jag känna då. Ja helt klart att vi gör val. Men när min kropp tar över min vilja och jag faller ihop. Då är det inget jag väljer.
Jag blir starkare, jag orkar mer. Sen är det dagar jag bara behöver sova.
Det svåra med att var sjuk på insidan är att ingen annan kan tala om för mig hur det ska kännas. De kan säga att det kommer kännas bättre och det blir lättare. Visst, hade det inte gått bättre vet jag inte var jag hade varit idag.
Jag lär känna mig själv, vad som jag viktigt för mig. Vad jag behöver. Jag har lärt mig säga Nej. Något som jag inte kunnat förr.
Saker tar längre tid att genomföra, men resultatet blir inte sämre. Resultatet blir snarare bättre!
Viljan att bli starkare är större än något annat. Ibland tar kroppen över och då måste jag lyssna.
Jag måste lära mig att älska mig själv. Någon sa, håll om dig själv och krama om dig själv. Då kan du ta emot andas kramar.

Imorgon är en dag då det sista steget i morfars bortgång ska genomföras. Hela veckan har jag varit ur balans och kännt mig konstig. Att man kunde sakna någon så mycket. Det är svårt att förstå. Min bästa vän är död och jag kan inte göra något åt det. Jag som trodde han skulle vara där tills jag blev gammal.
Jag längtar efter hans humor, hans små kommentarer och hans leende. Jag tänker på att han alltid fick mig att känna att allt var ok även när han var som sjukast.
Jag älskar dig morfar och det kommer jag alltid göra. Gör bara så förbannat ont att inte få höra din röst mer eller se ditt ansikte. Jag saknar dig så.