Nyårskrönika till reportage
Gott nytt år, kära vänner! Hoppas att ni får en trevlig nyårsafton, oavsett om ni väljer att stanna hemma i raggsockor med hämtpizza och hyrfilm eller om ni äter trerätters och är uppklädda. Båda alternativen låter precis lika bra i mina öron. Själva ska vi äta middag med Mary och Magnus som kommit hit från Stockholm. Men det får bli efter att Lily somnat för kvällen.
Nedan följer krönikan till nyårsreportaget vi hade i Barometern och Smålandsposten i lördags. Och ja, jag erkänner - den i sällskapet jag skriver om i texten som fisk och skaldjur inte går hem hos, är alltså jag själv. Ähurm.
Jag har alltid hört till den skara som föredrar middagar i mindre sällskap framför storslagna fester på nyårsafton. Vid övriga tillfällen också, när jag tänker efter. Jag är nog inte så festlig av mig, helt enkelt. Men det finns ju inget utrymme för konversation på stora fester, man hör inte vad bordsgrannen säger för allt sorl och all musik. Om man ens har en trevlig bordsgranne, vill säga. En gång på en fest hamnade jag bredvid en föga charmant kille som skröt om hur han gick upp klockan tre varje natt för att dricka en proteindrink. Det skulle tydligen vara bra för kroppen att få i sig proteinet dygnet runt, påstod han. Sedan övergick han till att analysera fettprocenten hos de övriga inbjudna gästerna, samt av maten vi hade fått på våra tallrikar. Jag slår vad om att han tuggade på en selleristjälk och skålade i gräsjuice när klockan slog tolv. Ensam.
Det fina med att anordna sina egna, mindre tillställningar är ju att man får välja sina gäster och sin mat själv, och redan där är ju chanserna mycket högre att man får en riktigt trevlig kväll. I år på nyårsafton får vi besök av våra kära vänner från Stockholm, som är minst lika matintresserade som vi, om inte mer. Maten däremot kommer att bli något av en utmaning i år; damen i paret är nybliven vegetarian, och är allergisk mot all form av soja. Själv måste jag äta mjölkproteinfritt på grund av att min bebis som jag ammar blir dålig om jag äter mjölkprodukter. Fisk och skaldjur är inte heller populärt hos alla i sällskapet. Detta lämnar onekligen ett visst utrymme till kreativitet och personliga anpassningar, men vi ser det som en utmaning. Och skulle det vara så att vi inte kommer på någon nyskapande meny som fungerar för alla, så får vi väl äta selleri och skåla i gräsjuice när klockan slår tolv den 31:e december. Men det gör faktiskt inget. Inte så länge vi gör det tillsammans.
Nedan följer krönikan till nyårsreportaget vi hade i Barometern och Smålandsposten i lördags. Och ja, jag erkänner - den i sällskapet jag skriver om i texten som fisk och skaldjur inte går hem hos, är alltså jag själv. Ähurm.
Jag har alltid hört till den skara som föredrar middagar i mindre sällskap framför storslagna fester på nyårsafton. Vid övriga tillfällen också, när jag tänker efter. Jag är nog inte så festlig av mig, helt enkelt. Men det finns ju inget utrymme för konversation på stora fester, man hör inte vad bordsgrannen säger för allt sorl och all musik. Om man ens har en trevlig bordsgranne, vill säga. En gång på en fest hamnade jag bredvid en föga charmant kille som skröt om hur han gick upp klockan tre varje natt för att dricka en proteindrink. Det skulle tydligen vara bra för kroppen att få i sig proteinet dygnet runt, påstod han. Sedan övergick han till att analysera fettprocenten hos de övriga inbjudna gästerna, samt av maten vi hade fått på våra tallrikar. Jag slår vad om att han tuggade på en selleristjälk och skålade i gräsjuice när klockan slog tolv. Ensam.
Det fina med att anordna sina egna, mindre tillställningar är ju att man får välja sina gäster och sin mat själv, och redan där är ju chanserna mycket högre att man får en riktigt trevlig kväll. I år på nyårsafton får vi besök av våra kära vänner från Stockholm, som är minst lika matintresserade som vi, om inte mer. Maten däremot kommer att bli något av en utmaning i år; damen i paret är nybliven vegetarian, och är allergisk mot all form av soja. Själv måste jag äta mjölkproteinfritt på grund av att min bebis som jag ammar blir dålig om jag äter mjölkprodukter. Fisk och skaldjur är inte heller populärt hos alla i sällskapet. Detta lämnar onekligen ett visst utrymme till kreativitet och personliga anpassningar, men vi ser det som en utmaning. Och skulle det vara så att vi inte kommer på någon nyskapande meny som fungerar för alla, så får vi väl äta selleri och skåla i gräsjuice när klockan slår tolv den 31:e december. Men det gör faktiskt inget. Inte så länge vi gör det tillsammans.
More posts from
.jpg){kind=link}