Stört sommarjobb

När jag jobbar med "utvecklingsstörda" så har jag ibland svårt att skilja personal från brukare. Det är bara diagnoser hit och dit som skiljer folk åt. Bert stoppar tummen i rumpan ibland och Åsa tjatar om frisörsalonger.
Att vissa slentrianmässigt kallas för utvecklingstörd är förvirrat. Att se dem som mindre begåvade och mindre värda än resten av fölket är förkastligt. Resten av folket är redan också stört. Mänskligheten i stort (svenskar, vita människor) har ju en invecklingstörning.
Vad är minst begåvat egentligen? Att titta i kors och skratta åt pruttar eller att ligga vaken i timmar och försöka komma på roliga samtalsämnen till fikarummet?
Är man mer korkad om man inte pallat lära sig läsa än om man läser manualer till hur man tar det bästa handslaget?