Brand i vårt kök

Det blev ingen lugn dag i källaren idag, istället har vi haft brandmän på besök…

När vi står i källaren och rensar (vi har varit nere i 1,5 timma) så hör Odd ljudet från brandbilar. Genast så ser jag att han ser stressad ut och springer upp i panik. Jag tror att vi har missat en köpare från Blocket som ska hämta en möbel så jag tycker att han är en dramaqueen. Jag lunkar upp för trappan upp till gården efter honom sakta men möts av fyra brandmän och flera boende i vårt hus som skriker till mig att det brinner hemma hos oss. När jag tittar upp så kommer det vit rök ut från köksfönstret. Det isar till i magen på mig när jag inser att Christian är hemma (Gillis är på promenad med hans farmor och farfar). Jag sätter fart upp men stoppas av en brandman som säger åt mig att vänta lite och jag blir fruktansvärd stressad av att vänta. I huvudet har jag bara en sak och det är vår hund, hur mår Christian..

När jag kommer upp möter Christian mig och hemmet är intakt förutom fläkten som hade börjat smälta. Brandmännen skakar på huvudet och säger att vi har kokat napparna lite för hårt. Vi hade alltså glömt de på plattan när vi gick ner till källaren och brandvarnaren tog jag ner imorse när jag röjde (vad är oddsen!). I lägenheten står alltså Odd, jag, fyra brandmän, en rökdykare och en ambulansman. Tror ni inte att Odd och jag skäms?! Vi håller på att gå under. Vuxna människor som går i från en platta. Jag har till och med skrivit på dörren att alltid släcka för att inte glömma och då ingår plattor. Hade de inte slagit av sig själv efter ett tag så hade vårt kök brunnit ner. Och hade vi haft otur så hade lägenheten och kanske grannlägenheterna också dragits med. Odd städade rent köket och all sot försvann och lukten likaså. Jag frågade om vi kunde ha vår bebis här och det var inga problem.

Usch vilken puls. Det här vill jag aldrig vara med om igen.

While we’re cleaning out the basement (after an hour and a half) Odd hears firetrucks. I see the panic in his eyes as he gets up and rushes out. I thought that he had just remembered that we had a buyer from blocket coming to pick up furniture or something like that, so I just think he’s being a bit of a drama queen. I follow Odd and slowly make my way up the stairs when four firefighters and several neighbours shout out to me that are flat is on fire. When I look up I see white smoke coming out of our kitchen window. My stomach flips as I realise that Christian is in there (Gillis was out for a walk with Odd’s parents). I start running toward the flat but a fireman stops me and tells me to wait, which felt excruciatingly stressful. I can only think about Christian…
When I finally get to go in Christian greets me and the flat is fine except for our fan that’s a bit melted. The firemen shake their heads at us as they tell us we’ve boiled the pacifiers a bit too much. So basically we’d left them on the stove the same day that I packed down the fire alarm (what are the odds!). There were four fire fighters, one smoke specialist and one ambulance worker on the scene. Odd and I were so ashamed. Imagine two adults leaving a ring on. I’ve even written a note on the door to remind us to turn all electrical equipment off. If hadn’t turned itself off our entire kitchen would’ve burnt down and if we’d been unlucky maybe our entire apartment and the neighbouring apartments too. Odd cleaned the kitchen after so all the soot and the smell is gone. I asked if it would be safe for our baby to breathe in the apartment and they told us that it’d be fine.

Ugh, it was so stressful. I never want to experience anything like it again.

Brandmännen i vårt kök

Överkokta nappar..

Såhär blev köket efter städningen. Fläkten fick vi plocka bort!