JAG ÄR I FINAL!

Jag kan fortfarande inte förstå detta själv, att lilla jag har kommit så långt som till IT GIRLS finalen!!! Jag tror inte att det har sjunkit in än. När vi fick utmaningen i det senaste avsnittet så blev jag så himla nervös. Man märkte att man behövde ”step up” nu då vi bara var 3 kvar. Det som jag tyckte var svårt var att utmaningen var så fri, man kunde göra nästan vad som helst. Jag var inte missnöjd men inte heller nöjd med filmen som jag fick ihop. Jag var bombsäker på att jag skulle få åka hem när jag stod där framför juryn då Alva och Salem är två jäkligt grymma tjejer. Jag vet inte om det syns, men tittade mest ner i marken under utslagningen då jag inte vågade se juryn i ögonen. När de sa mitt namn hamnade jag i chock och kunde inte tro att det var sant. Därav min tysta reaktion. Jag har så svårt att ta in sådana saker, min kropp och mitt huvud hänger liksom inte med trots det fantastiska beskedet att jag gått vidare till final. Det var också så mycket blandade känslor då jag tycker att både jag, Alva och Salem är värdiga en vinst och allt vad priset innebär. Att Alva fick åka hem kändes så himla sorgligt, men som jag också säger i avsnittet så vet jag att hon kommer klara detta galant på egen väg oavsett vad hon vill hitta på i framtiden. Så jäkla stark och cool donna det där <3 Och vet ni vad som kändes roligt med att stå i final med fina Salem? Att jag kände att vi båda hade exakt samma förutsättningar och att vi båda är värda detta. När vi kom hem till huset tillsammans så kändes det bara harmoniskt och härligt, vi var båda såklart superglada och även om priset nu är så nära att man nästa kan röra vid det så peppade vi bara varandra och jag kände mest att nu kör vi Salem, tillsammans!