Did you really think I’d care that you need Sympathy?

Text och musik: Camilla Gervide

Vi har alla träffat på dem någon gång.

Energitjuvarna. DramaQueens. De där människorna som ser sig själv som offer och som det hela tiden är synd om. Och eftersom det är så synd om dem kan dom gömma sig bakom det och ta noll ansvar för sina handlingar. Jag träffade på en sån tjej i Hollywood. Av någon anledning hade hon lyckats stöta sig med alla sina tjejkompisar och hade bara en grupp med killar runt sig som hon höll på gott humör på ett eller annat sätt. Ni förstår nog. Hon la så mycket tid på att skapa drama att hon underkändes i alla ämnen och i princip misslyckades med allt hon tog sig för. En dag satte hon klorna i en av mina bästa killkompisar. Världens finaste kille. Hon pulvriserade honom. Hon krossade honom. Vår värld i Hollywood var trots allt ganska liten och en dag slog det tillbaka. Då ringer hon upp honom och gråter och undrar varför ingen längre tycker synd om henne och hon behöver ju hjälp. Synd för henne att han var någon annans då och att hon förlorat sitt eget spel. Did you really think I’d care that you need Sympathy?