Att låsa sig mitt i.

Jag har så svårt att skriva när jag är mitt i något. Som när jag planerade vårt bröllop, hade varit världens chans att låta er hänga med på den resan. Eller när jag var mer mitt i mammans sjukdom och direkt i sorgen efter henne. Det låser sig. Jag får många idéer och tankar men har så svårt att få ut det i ett inlägg eller ens en anteckning. Och nu är jag verkligen mitt i en sådan sak igen. Äntligen så väntar jag och Mr T en liten plupp.

Och jag har många tankar, ännu fler funderingar men det låser sig. Jag vill fundera och tänka ihop med er men det är svårt. Och jag tror jag vet varför…när jag tänker och funderar tappar jag all filtrering och integritet som jag kämpat så för att få. Jag blir öppen som en bok, sårbar och berättar för mycket och för privat.

Men jag ska försöka skriva mer och oftare för barn väntande är spännande och finns så mycket att skriva om. Pluppen är beräknad till början av augusti och jag har passerat halva tiden.