Det finns fler vars insatser inte bör glömmas bort
Pelle Svensson
Dan Josefsson och Hannes Råstam hyllas nu som dom som avslöjade hela Quick skandalen och det är välförtjänt. Dessa bägge journalister har gjort en bragd som för alltid förlänat dom en plats i journalistikens hall of fame. Särskilt Hannes ligger mig varmt om hjärtat så klart. Den ende journalist hittills som inte varit för fin för att ringa mig och höra sig för om saker jag skrivit och vad jag visste om saker och ting. Även gällande saker som var kontroversiella. Han fördömde mig inte ryggmärgsmässigt som så många andra. Han blev nyfiken och ville veta mer. Hannes Råstam var en äkta journalist. Han förstod att om man drivit en blogg som denna i fem år så har man oundvikligen fått stora kunskaper om de ämnen man skriver om.
Men mitt i denna yra är det lätt att glömma att varken Hannes Råstam eller Josefsson var först med att slå larm om rättsrötan i Quickfallet. Vi bör, tycker jag komma ihåg och hedra dom som gått före och i flera år kämpat hårt i motvind för att försöka sprida sanningen om hela denna skandal.
Svensson var den ende som försökte skipa rättvisa åt Johan Asplund.
Den som kanske mest av allt förtjänar att nämnas i detta sammanhang är advokat Pelle Svensson. Svensson blev inblandad i Quickhärvan redan långt innan den startade då han anlitades som ombud av Johan Asplunds föräldrar 1985. Dom väckte då talan i ett civilmål mot Johans trolige mördare. Den personen åtalades nämligen aldrig av den svenska åklagarmyndigheten trots flera tunga indicier som pekade mot just honom.
Tidigt i utredningen fattade polisen misstankar mot Johans tidigare styvfar, för att ha fört bort pojken. Han hade tidigare varit våldsam och mycket svartsjuk och ska vid flera tillfällen ha hotat att döda Johan. Åklagaren valde dock som sagt att inte väcka åtal då han ansåg att det saknades bevisning då man varken hade någon kropp, mordvapen, brottsplats eller ens några konkreta bevis på att mannen befunnit sig i Bosvedjan morgonen då Johan Asplund försvann. Detta är dock en sanning med modifikation. En granne till Asplund placerade nämligen styvfaderns bil utanför Johans balkong/uteplats vid tiden för försvinnandet. Bilen var lätt att känna igen pga särskilda kännetecken. Styvfadern hade även genom sitt jobb tillgång till den avfallsugn för biologiskt avfall på Sundsvalls sjukhus som troligen blev Johans sista viloplats. .
Föräldrarna väckte efter åklagarens vägran enskilt åtal för människorov mot mannen med hjälp av advokat Pelle Svensson. En mycket ovanlig åtgärd i Sverige. Tingsrätten kom då till den något märkliga slutsatsen att den anklagade fört bort Asplund, men inte att han gjort detta i syfte att bringa Asplund om livet (?). Utan att vara närmare insatt i målet måste man ändå undra över relevansen i detta lilla tillägg. Att han bragt Johan om livet hävdades ju inte heller av Svensson i åtalspunkterna.
Nåväl, I april 1985 dömdes mannen i alla fall av en oenig tingsrätt för olaga frihetsberövande till två års fängelse. Domen överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland. Där skärpte Svensson åtalspunkterna till att även omfatta mord. Förmodligen därtill tvingad av tingsrättens märkliga tillägg om "syftet" med bortförandet. Hovrätten för nedre Norrland gick dock emot tingsrätten och frikände den tilltalade 9 april 1986. I september samma år ansökte Svensson om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen som dock avslog begäran. En tid efter att ha försatts på fri fot försvann den misstänkte mannen som en avlöning och har sedan dess framlevt sina dagar i ett fjärran land. han torde vara i 70 års åldern idag.
Jag undrar om han följt Quickcirkusen därifrån han är? Och om han i så fall gapflabbat åt den svenska rättsapparaten? Förmodligen är svaret ja på bägge frågorna.
Dan Josefsson och Hannes Råstam hyllas nu som dom som avslöjade hela Quick skandalen och det är välförtjänt. Dessa bägge journalister har gjort en bragd som för alltid förlänat dom en plats i journalistikens hall of fame. Särskilt Hannes ligger mig varmt om hjärtat så klart. Den ende journalist hittills som inte varit för fin för att ringa mig och höra sig för om saker jag skrivit och vad jag visste om saker och ting. Även gällande saker som var kontroversiella. Han fördömde mig inte ryggmärgsmässigt som så många andra. Han blev nyfiken och ville veta mer. Hannes Råstam var en äkta journalist. Han förstod att om man drivit en blogg som denna i fem år så har man oundvikligen fått stora kunskaper om de ämnen man skriver om.
Men mitt i denna yra är det lätt att glömma att varken Hannes Råstam eller Josefsson var först med att slå larm om rättsrötan i Quickfallet. Vi bör, tycker jag komma ihåg och hedra dom som gått före och i flera år kämpat hårt i motvind för att försöka sprida sanningen om hela denna skandal.
Svensson var den ende som försökte skipa rättvisa åt Johan Asplund.
Den som kanske mest av allt förtjänar att nämnas i detta sammanhang är advokat Pelle Svensson. Svensson blev inblandad i Quickhärvan redan långt innan den startade då han anlitades som ombud av Johan Asplunds föräldrar 1985. Dom väckte då talan i ett civilmål mot Johans trolige mördare. Den personen åtalades nämligen aldrig av den svenska åklagarmyndigheten trots flera tunga indicier som pekade mot just honom.
Tidigt i utredningen fattade polisen misstankar mot Johans tidigare styvfar, för att ha fört bort pojken. Han hade tidigare varit våldsam och mycket svartsjuk och ska vid flera tillfällen ha hotat att döda Johan. Åklagaren valde dock som sagt att inte väcka åtal då han ansåg att det saknades bevisning då man varken hade någon kropp, mordvapen, brottsplats eller ens några konkreta bevis på att mannen befunnit sig i Bosvedjan morgonen då Johan Asplund försvann. Detta är dock en sanning med modifikation. En granne till Asplund placerade nämligen styvfaderns bil utanför Johans balkong/uteplats vid tiden för försvinnandet. Bilen var lätt att känna igen pga särskilda kännetecken. Styvfadern hade även genom sitt jobb tillgång till den avfallsugn för biologiskt avfall på Sundsvalls sjukhus som troligen blev Johans sista viloplats. .
Föräldrarna väckte efter åklagarens vägran enskilt åtal för människorov mot mannen med hjälp av advokat Pelle Svensson. En mycket ovanlig åtgärd i Sverige. Tingsrätten kom då till den något märkliga slutsatsen att den anklagade fört bort Asplund, men inte att han gjort detta i syfte att bringa Asplund om livet (?). Utan att vara närmare insatt i målet måste man ändå undra över relevansen i detta lilla tillägg. Att han bragt Johan om livet hävdades ju inte heller av Svensson i åtalspunkterna.
Nåväl, I april 1985 dömdes mannen i alla fall av en oenig tingsrätt för olaga frihetsberövande till två års fängelse. Domen överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland. Där skärpte Svensson åtalspunkterna till att även omfatta mord. Förmodligen därtill tvingad av tingsrättens märkliga tillägg om "syftet" med bortförandet. Hovrätten för nedre Norrland gick dock emot tingsrätten och frikände den tilltalade 9 april 1986. I september samma år ansökte Svensson om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen som dock avslog begäran. En tid efter att ha försatts på fri fot försvann den misstänkte mannen som en avlöning och har sedan dess framlevt sina dagar i ett fjärran land. han torde vara i 70 års åldern idag.
Jag undrar om han följt Quickcirkusen därifrån han är? Och om han i så fall gapflabbat åt den svenska rättsapparaten? Förmodligen är svaret ja på bägge frågorna.
Ur Aftonbladet December 2008
Borgström: Pelle Svensson är "oseriös"
Pelle Svenssons agerande möttes av massiv kritik i media. Inte minst av journalisten Göran Elwin (Cissi Elwins far) i boken Fallet Johan. Just den bok som det senare skulle visa sig, fanns i Sture Bergvalls ägo under perioden då han som bäst, hög som ett hus, sluddrade fram erkännanden om mordet. Det var bland annat där han hämtade detaljerna om fallet som övertygade mordutredarna.
Att Sture hade full tillgång till både böcker och media och kunde läsa alla möjliga detaljer om dom mord han erkände var det liksom ingen som reflekterade över. Men reflektioner, har det ju visat sig, tillhör inte Quickutredarnas starka sidor.
Pelle Svensson sade redan i början på 90 talet då Thomas Quick plötsligt erkände mordet på Johan Asplund och en rad andra, att mannen var en lögnare. I stort sett ensam stod han upp då mot en enad media och juristkår som fördömde honom som en totalidiot.
Quicks försvarare, advokat Claes Borgströms svar på Pelle Svenssons debattartikel i Dagens nyheter nån gång runt 94-95 är väldigt talande. Han skrev då:
Man kan inte låta bli att lite elakt ställa sig frågan om vänsterpartiet verkligen ser Claes Borgströms nyliga inträde i partiet som en förstärkning? Eller om det namnet som regeringskandidat ökar de rödgrönas vilja att släppa in vänsterpartiet i gemenskapen?
Borgström: Pelle Svensson är "oseriös"
Pelle Svenssons agerande möttes av massiv kritik i media. Inte minst av journalisten Göran Elwin (Cissi Elwins far) i boken Fallet Johan. Just den bok som det senare skulle visa sig, fanns i Sture Bergvalls ägo under perioden då han som bäst, hög som ett hus, sluddrade fram erkännanden om mordet. Det var bland annat där han hämtade detaljerna om fallet som övertygade mordutredarna.
Att Sture hade full tillgång till både böcker och media och kunde läsa alla möjliga detaljer om dom mord han erkände var det liksom ingen som reflekterade över. Men reflektioner, har det ju visat sig, tillhör inte Quickutredarnas starka sidor.
Pelle Svensson sade redan i början på 90 talet då Thomas Quick plötsligt erkände mordet på Johan Asplund och en rad andra, att mannen var en lögnare. I stort sett ensam stod han upp då mot en enad media och juristkår som fördömde honom som en totalidiot.
Quicks försvarare, advokat Claes Borgströms svar på Pelle Svenssons debattartikel i Dagens nyheter nån gång runt 94-95 är väldigt talande. Han skrev då:
"Svensson avslöjar i sin DN-artikel inte bara att han är okunnig om och har ett ytligt förhållningssätt till beteendevetenskap, han kan inte heller brottmålsprocessen (trots 15 års erfarenhet). " "Svensson tillåter sig att bedöma den terapi som Thomas Quick genomgår trots total okunskap om vad den innehåller och innebär. Han (Svensson) har mage att jämföra med de totalt oseriösa verksamheter som förekommer i USA där fanatiska terapeuter lurar utsatta människor att tro att de har varit utsatta för övergrepp som barn. Det är svårt att tänka sig ett mer oseriöst debattinlägg än Svenssons"Man kanske åter bör påminna om att Claes Borgström alltså var Thomas Quicks försvarsadvokat.
Man kan inte låta bli att lite elakt ställa sig frågan om vänsterpartiet verkligen ser Claes Borgströms nyliga inträde i partiet som en förstärkning? Eller om det namnet som regeringskandidat ökar de rödgrönas vilja att släppa in vänsterpartiet i gemenskapen?
Pelle Svenssons bok Svensson slogs för sanningen i 20 år, vem tackar honom?
Pelle Svenssons bok om Quickskandalen föregick också både Råstams och Josefssons. Den kom ut 2009 och var då resultatet av många års tröstlös kamp att avslöja lögnen. Svensson saknade dock den viktigaste pusselbiten för att som Råstam verkligen kunna spränga locket av hela härvan. Han hade inte Sture Bergvall. Råstam förstod att Bergvall själv var nyckeln till att låsa upp hela fallet och närmade sig honom på ett respektfullt och försiktigt. Svensson gjorde sig snarare ovän med Bergvall då han redan under Quick åren kallade honom för lögnare på sitt vanliga lite burdusa sätt. Bergvall var på den tiden som bekant inte intresserad av att avslöjas. Därefter gjorde han inga ansatser att reparera förhållandet.
Men man bör ändå dessa dagar sända en tanke av tacksamhet till advokaten som slogs för sanningen i över 20 år. medan Hannes Råstam och Dan Josefsson hyllas av en enig mediekår fick Pelle Svensson betala ett högt pris för sin kamp för sanningen.
Pelle Svensson avslutade sin karriär som advokat 2001 efter ett psykiskt sammanbrott, eller som det populärt kallas, utbrändhet. Kort därpå dömdes han till 2 månaders fängelse för rattfylleri efter att ha gripits i samband med ett biljakt genom Sundsvall. Svensson fick senare senare sammanbrottet klassat som arbetsskada och kunde därmed lyfta livränta. Arbetsskadan orsakades av den massiva negativa uppmärksamheten i media han tvingades utstå. Främst kanske för sina avslöjanden om bombmannens testamente i mordet på Olof Palme. Man kallade honom bland annat lögnare och förfalskare, men SKL har verifierat äktheten i Svenssons dokument. Efter att ha lyft pension i nästan ett decennium har Svensson återigen börjat ta på sig vissa uppdrag som brottmålsadvokat.
Råstams råd; gå aldrig emot ett mediadrev
Men jag tycker vi skall komma ihåg Svenssons kamp och insatser för rättvisa för Johan Asplund och hans anhöriga.
Det krävs ett särskilt sorts mod för att gå emot strömmen på det sätt som Svensson alltid vågade göra. Speciellt i den politiska korrekthetens högborg i världen, Sverige. Det gör man inte ostraffat här. Få människor besitter modet och styrkan att trotsa smärtan, hånet och elakheterna man vet kommer. Vissa skulle till och med kalla det dumdristighet, men jag kallar det mod. Oavsett vad det gäller.
Hannes Råstam sa en gång till mig att man aldrig skall gå emot ett mediedrev oavsett om man vet att man har rätt. "Du kommer att bli lynchad och ingen kommer ändå att kunna ta åt sig dina argument". Råstams råd var att även om du vet att sanningen är en annan än den officiella så får du vackert vänta i uppemot tio år innan du avslöjar det officiellt. Då har känslorna svalnat tillräckligt hos människor för att dom kanske kan vara förmögna att lyssna och ta in en annan sanning än den som effektivt trummas in av en sensationsjagande media.
Råstam har givetvis alldeles rätt. Jag har själv fått känna på hur det känns att gå emot då drevet är i full gång. man BLIR lynchad, och det ÄR helt lönlöst. Synd för dom som blir felaktigt dömda och får sina liv krossade av rättsapparat och media, men så är det.
Det krävs en särskild sorts tjurskalle för att ens försöka. Dom flesta gör det nog dessutom bara en gång, ty oavsett om man är orädd som en viking och stark som Hulken klarar ingen att gå igenom den tryckkokaren särskilt många gånger. Till sist resignerar man och följer en klok journalists råd. Tragiskt men sant.
Kanske detta är en del av förklaringen till att vi som nation nu återigen finner oss i skamvrån med dumstruten på huvudet? Hade vi haft fler människor som Pelle Svensson och färre som Claes Borgström hade vi sluppit det. Tyvärr förhåller det sig dock alldeles tvärtom.
Pelle Svenssons bok om Quickskandalen föregick också både Råstams och Josefssons. Den kom ut 2009 och var då resultatet av många års tröstlös kamp att avslöja lögnen. Svensson saknade dock den viktigaste pusselbiten för att som Råstam verkligen kunna spränga locket av hela härvan. Han hade inte Sture Bergvall. Råstam förstod att Bergvall själv var nyckeln till att låsa upp hela fallet och närmade sig honom på ett respektfullt och försiktigt. Svensson gjorde sig snarare ovän med Bergvall då han redan under Quick åren kallade honom för lögnare på sitt vanliga lite burdusa sätt. Bergvall var på den tiden som bekant inte intresserad av att avslöjas. Därefter gjorde han inga ansatser att reparera förhållandet.
Men man bör ändå dessa dagar sända en tanke av tacksamhet till advokaten som slogs för sanningen i över 20 år. medan Hannes Råstam och Dan Josefsson hyllas av en enig mediekår fick Pelle Svensson betala ett högt pris för sin kamp för sanningen.
Pelle Svensson avslutade sin karriär som advokat 2001 efter ett psykiskt sammanbrott, eller som det populärt kallas, utbrändhet. Kort därpå dömdes han till 2 månaders fängelse för rattfylleri efter att ha gripits i samband med ett biljakt genom Sundsvall. Svensson fick senare senare sammanbrottet klassat som arbetsskada och kunde därmed lyfta livränta. Arbetsskadan orsakades av den massiva negativa uppmärksamheten i media han tvingades utstå. Främst kanske för sina avslöjanden om bombmannens testamente i mordet på Olof Palme. Man kallade honom bland annat lögnare och förfalskare, men SKL har verifierat äktheten i Svenssons dokument. Efter att ha lyft pension i nästan ett decennium har Svensson återigen börjat ta på sig vissa uppdrag som brottmålsadvokat.
Råstams råd; gå aldrig emot ett mediadrev
Men jag tycker vi skall komma ihåg Svenssons kamp och insatser för rättvisa för Johan Asplund och hans anhöriga.
Det krävs ett särskilt sorts mod för att gå emot strömmen på det sätt som Svensson alltid vågade göra. Speciellt i den politiska korrekthetens högborg i världen, Sverige. Det gör man inte ostraffat här. Få människor besitter modet och styrkan att trotsa smärtan, hånet och elakheterna man vet kommer. Vissa skulle till och med kalla det dumdristighet, men jag kallar det mod. Oavsett vad det gäller.
Hannes Råstam sa en gång till mig att man aldrig skall gå emot ett mediedrev oavsett om man vet att man har rätt. "Du kommer att bli lynchad och ingen kommer ändå att kunna ta åt sig dina argument". Råstams råd var att även om du vet att sanningen är en annan än den officiella så får du vackert vänta i uppemot tio år innan du avslöjar det officiellt. Då har känslorna svalnat tillräckligt hos människor för att dom kanske kan vara förmögna att lyssna och ta in en annan sanning än den som effektivt trummas in av en sensationsjagande media.
Råstam har givetvis alldeles rätt. Jag har själv fått känna på hur det känns att gå emot då drevet är i full gång. man BLIR lynchad, och det ÄR helt lönlöst. Synd för dom som blir felaktigt dömda och får sina liv krossade av rättsapparat och media, men så är det.
Det krävs en särskild sorts tjurskalle för att ens försöka. Dom flesta gör det nog dessutom bara en gång, ty oavsett om man är orädd som en viking och stark som Hulken klarar ingen att gå igenom den tryckkokaren särskilt många gånger. Till sist resignerar man och följer en klok journalists råd. Tragiskt men sant.
Kanske detta är en del av förklaringen till att vi som nation nu återigen finner oss i skamvrån med dumstruten på huvudet? Hade vi haft fler människor som Pelle Svensson och färre som Claes Borgström hade vi sluppit det. Tyvärr förhåller det sig dock alldeles tvärtom.
More posts from Bloglover
