Tack – jag blev så glad!

Jag måste bara berätta, häromdagen på flygplatsen kom det fram en mamma i min ålder bärandes på en gullig liten pojke på sådär åtta månader. Jag tittade och log (förmodligen lite fånigt, sådär som jag nästan jämt gör med bebisar sedan jag själv blev mamma). Så kom mamman fram och tackade för bloggen och annat jag skrivit. Berättade att hon hade hängt med i flera år. Vi småpratade en stund och ditt och datt, väldigt trevligt. Tänkte att hon kunde ju varit en kompis, om vi bott i samma stad i ett annat liv. Och jag blev så GLAD över den där uppskattningen. För det påminde mig om att det finns så många därute som läser – och har glädje av det. Som kanske blir lite inspirerade, får en trevlig paus, lite eftertanke eller en stunds förströelse. Visst finns det många (!) som uträttar betydligt viktigare saker men det där, det är meningsfullt för mig.