Sjukaste dygnen någonsin

De senaste dygnen har varit så sjuka. Jag har inte sovit sedan i fredags och igår skrev vi nästan 40.000 tecken på ett dygn. Jag var som en grönsak, men ändå gick min hjärna på högvarv. I morse vid 06.00 lämnade vi in kandidatuppsatsen (deadline var 09.00). Jag vågar inte läsa uppsatsen idag eftersom jag vet att jag kommer irritera mig på småfel, jag nöjer mig istället med känslan jag hade när jag för sista gången svepte igenom hela på en gång inatt, och det var att den var bra. Grym faktiskt. Ibland kan jag knappt förstå att det är jag som skrivit analysen.

Arbetet vi skickade in (och har lämnat in i papperform) är det som kommer opponeras på och det är också det som avgör om vi blir godkända eller underkända. Men innan uppsatsen publiceras har vi möjlighet att göra små ändringar (det vill säga om vi blir godkända då). Så om jag skulle hitta små fel nu kan det alltså åtgärdas och det som publiceras är sedan det slutgiltiga slutgiltiga.

Ja. Okej. Förlååååååååt för allt mitt tråkiga babbel om uppsatsen. Men det är över nu. Förstår ni att den är klar och inlämnad nu? FÖRSTÅR NI? Det känns som att jag är fri. Det känns som att jag precis gjort slut med en jobbig jävel (som jag ändå kommer sakna) (lite).

72 sidor landade vi på (med bilagor). Så stolt.