Bokbloggare mot rasism

Jag är inte Sverigedemokrat.

Det borde vara självklart att leva i en värld och i ett land där man inte behöver säga att man inte stödjer ett parti med rasistiska åsikter och fascistiska tendenser. Det borde vara självklart att ingen gör det. Det borde vara självklart att de partierna inte existerar. Tyvärr är inte det en verklighet vi lever i, och inte heller är det ett land vi lever i idag, hur gärna man än skulle vilja det. Och om man blundar för det, så låter man det samtidigt hända.

Läsning är en av mina favoritsysselsättningar. Många gånger påminns jag genom böcker jag läser om varför det är så viktigt att inte tro att det försvinner om man blundar och vilka fruktansvärda konsekvenser den tron genom historien har fått. Just nu läser jag Therése Söderlinds Vägen mot Bålberget som handlar om häxbränningarna förr och om en mans resa mot sitt förflutna på 1970- talet. Den handlar också om rädsla för det man inte känner till.

Vanligtvis hade jag inte heller anledning att fundera över den tioåring jag själv varit, men med morsan borta var det ofta jag kom tillbaka till den där lillkillen. Krigsutbrottet. De osannolika ryktena om nazisternas läger. Allt man ännu inte visste. Det som hänt på det där berget en gång var inte det enda beviset för människans brist på omdömde och hennes envisa förmåga att inte ta på sig skulden efteråt. Vuxna som skyllde ifrån sig. (s. 89)

I citatet ovan pratar berättaren Jakob om Bålberget, där man brände häxor på 1600- talet. Ett bevis på människans ”brist på omdöme och hennes envisa förmåga att inte ta på sig skulden efteråt”, något som Jakob kopplar ihop med andra världskriget och hur nazistpartiet i 1930- talets Tyskland kunde bli så stort och få så mycket makt. Man ”visste inte”. Idag, i Sverige, röstar människor på Sverigedemokraterna, ett rasistiskt parti, för att man ”vill lyfta en fråga”. Man är inte rasist, MEN…

Att få rösta är i ett demokratiskt samhälle en rättighet, men det medför också en oerhörd skyldighet i att faktiskt veta vad det är man röstar på. Att rösta på Sverigedemokraterna och sedan säga att man vill ”lyfta frågan om invandringspolitiken” är inte okej. Genom att rösta på Sverigedemokraterna lyfter du inte en fråga, du ger ett rasistiskt parti makt i det du kallar ett demokratiskt land. Det är heller inte okej att rösta på Sverigedemokraterna och sedan säga att du inte visste om vad de står för eller vad de har gjort. Det är din skyldighet som medborgare att ta reda på vad de står för om du vill rösta på dem.

När gruvligheterna i koncentrationslägrem uppdagades hade jag varit i Veronicas ålder. Människans grymhet var obeskrivlig och ogripbar och jag hade hanterat det genom att tillskriva tyskarna förfärliga egenskaper som vi lyckosamt saknade uppe i vår fridfulla nord. (s. 90)

Vi får inte skylla på andra människors ondska eller vår egen okunskap. Vi måste komma förbi det oansvariga i att inte säga sig veta vad ett parti som man röstar på står för och det oansvariga i att säga att man inte är rasist men ändå inte rösta på något parti alls. Genom att rösta på ett annat parti än Sverigedemokraterna lägger du samtidigt din röst på att du inte vill ha ett rasistiskt parti i vår regering. Vi har alla ett ansvar, det händer här och nu att ett rasistiskt parti får ungefär 10% av en röstning i ett demokratiskt land. Så vill vi inte ha det. Vi vill inte att historien upprepar sig.

Det här inlägget är en del av manifestationen ”Bokbloggare mot rasism”. Bidra du också, eller följ manifestationen på Twitter under #bokbloggaremotrasism och #jagärintesverigedemokrat.