Ångest & katträd

Hade en så jobbig kväll igår. Jag vet inte exakt vad som triggade igång det, men det var verkligen förjävligt. Skyhög ångest, maxat självhat och hopplöshet. Det känns som att det är så mycket jag inte fixar och för mycket som ger mig ångest och får mig att känna mig värdelös. Martin åkte iväg imorse och ska jobba dygn. Självklart ställde alla tankar till det igår om att det kanske är sista gången han håller om mig ikväll när jag är ledsen. Också blir jag förkrossad på grund av det... Men det har gått bra sedan han har åkt.



Idag vaknade jag upp till att det stod ett okänt halvtrasigt katträd i hallen! Yrvaken med typ igenlimmade ögon (ni vet hur det blir när man gråtit mycket) funderade jag på vad detta var. Så jag smsade Martin och tydligen hade han hittat det i soprummet! Haha. Det är lite trasigt men annars fräscht. Han hann inte rengöra det klockan halv sju imorse och det förstår jag ju. Vad tokig han är...



Mizzy har nämligen inte varit intresserad av varken katträd eller höjder. Vi hade ett litet, väldigt litet till henne innan. Med bara en pelare typ och ett krypin, men det var helt ointressant. Hon klöser inte ens på dem. Vi har köpt någon klösmatta istället som hon använder ibland, annars är det den hårda mattan i hallen som gäller. Men hittar man ett gratis kan man ju pröva! Burton är dock mest intresserad än så länge. Det luktar mest troligt någon annan katt, och det intresserar tydligen en hund mer.