honeypielivingetc

honeypielivingetc.blogspot.com · Dec 18, 2014

RITUALS








jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
jag lägger till, plockar ifrån. dofter & reflektioner blir varsam ritual.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market och
vacker sax med vinge, som glimmar guld i decembersolen.
det är alldeles stilla och jag rör mig tyst.
alltid dessa frusna händer. plommon-lila naglar.
blossande rosor bara på kinderna, men annars är det mesta vitt.
bara kärleken är alla de färger mina bilders palett saknar.
yttre rum, - de längtar jag efter att måla i dova, mörka färger.
vi lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.




sweden | details of work for a magazine | lina shot for fira a/w'14

vi flyger till sverige i all hast, med övervikt i champagne och julklappar.
jag blir oväntat rörd i den till bristningsgränsen fulla kyrkan;
när änglar, tärnor & mörk lucia sprider ljus längs altargången och in i mig.
jag har nästan hela min familj på ett andetags avstånd och m's
armar runt mig, en kramande hand. allt susar stilla, vaggar mig,
- & det här är plötsligt en ritual som betyder något för mig, på riktigt.

vi trängs i sängen på vinden på det allra bästa av sätt,
tekoppar & flackande ljus på det gamla rullbordet från min studio.
viskar gör vi om hur märkligt det är, nästan svindlande, - att här låg jag ensam,
under snedtaket i våras, och vi hade aldrig mötts, men skrev långa brev till
varandra hela nätterna och kände båda, i tysthet, att vi redan visste.

några vinterdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat & bakar, dricker rödvin & berättar historier,
ett helt gäng vikings och en spartan. som om vi aldrig gjort annat.
skratten ekar fortfarande, väger tungt i andra vågskålen sedan,
när några varma tårar rinner längs kinderna i en taxi till flygplatsen.
m förstår, ordlöst. jag älskar att resa med den här mannen.
trots fem timmars väntetid, måste de ropa ut oss i högtalarna i slutändan,
för att vi förlorat oss helt i skratt, vitt vin, berättelser & rysk kaviar,
högt uppflugna på barstolar i en ostronbar. vi springer sida vid sida.
och precis som i drömmarna,
känns det som att allt gammalt liv liksom faller av,
yr som matt damm från axlarna och försvinner
i virvlar bakom oss.



back home | unpacking treasures | my photograph dogma for LW as a test for 2015 news | words


jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market
som vissnat medan vi var borta. måste ge dem en sista pust liv.
känner alltid så inför blommor. älskar deras förfall, vill spara det.
jag tänker att det är verkliga små ritualer, även detta.
kanske är de som en liten ersättning, för mig, - för ett eget hem,
för att det börjar klia i mig av lust, att måla väggar i de där dova färgerna.
jag organiserar istället i det lilla. njuter av ting arrangerade tillsammans.
och så kurar vi ihop oss under täcket, i sängen som är som ett stort, vitt moln,
- & lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.

sweden | the last crowfoots. in heels | here’s looking at you kid - this music is for you, thank you..

’arrival of the birds’ and ’transformation’ performed by
the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)



vilka är Era allra vackraste ritualer ?

kärlek,

h


stuff | little sewing scissors - naked lunge |
most beautiful dress i ever owned is from candela - free people |
three hundred nights golden necklace with black volcano sand from bjørg - kiss johanna |
mouse ears for my lace ears collection was a gift from dear friend |
my go to necklace is the bones & skulls - LW |
july from the LW photo art calendar'15 holds heels & flowers
read | how to be parisian (...) - i bought mine at wordery
music | ’arrival of the birds’ and ’transformation’ performed by
the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)
people | model lina lindholm for fira a/w14 | mua & hair : jossi madsen |
moving self portrait | © hannah lemholt photography

//

i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i add and take away. fragrances & reflections become a gentle ritual.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market and
beautiful scissors with wings, gleaming gold in the pale december sun.
it is perfectly still and i move silently.
always those frozen hands. plum-purple nails.
scarlet roses only on the cheeks, but otherwise it's mostly white.
only love holds all those colors my photo palette lacks.
the outer rooms, - those i long to paint in dull, dark colors.
we beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.

maybe it will be so. i do miss the ocean.


we dash off to sweden, with excess weight in champagne and christmas gifts.
i’m unexpectedly moved in the church, filled to stony breaking point,
- when little angels & a dark lucia brings light along the aisle and into me.
i’ve got almost my entire family only a breath away and m's
arms around me, a clutching hand. everything is a still murmur, swaying me.
this is suddenly a ritual that means something to me, for real.

we huddle in the narrow bed up in the attic, in the very best of ways,
tea cups and flickering candles on the old trolley table from my studio.
whisper we do about how strange it is, almost dizzying, - that here i would lay alone,
under the sloping roof last spring. we had never met.
we wrote long letters to each other all thru the nights and both felt,
in silence, - that we already knew.

we get to spend some winter days together.
we cook dinners & bake, drink red wine & tell stories,
a whole bunch of vikings and a spartan. as if we’ve never done anything but.
the laughter still echoes, weighs heavily on the other scale pan;
as some warm tears run down my cheeks in the taxi taking us to the airport.
m understands, wordlessly. i love traveling with this man.
despite five hours of waiting, they must shout our names over the speakers in the end,
because we’ve lost ourselves completely in laughter, white wine,
more stories & russian caviar, - perched high on bar stools in an oyster bar.
we run side by side. and just like in the dreams, it feels as if all of our
old life kind of falls off; whirls as dust from our shoulders
and disappears into swirls behind us.

i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market;
wilted while we were gone. i just have to give them one last breath of life.
always feel that in the presence of dying flowers. adore their decay, wish to save it.
i think to myself that these are small rituals too.
maybe they're little substitutes, to me, in lack of a home of my own,
as it’s starting to itch in me, the desire to paint walls in those dull, dark colors.
instead i organize the small things. enjoy objects arranged together.
and so we curl up close, under the covers, in that bed that’s like a big white cloud,
- & beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.
maybe it will be so. i do miss the ocean.

which are your most treasured rituals ?

x,

h


View original
  • Love
  • Save
    8 loves
    Forgot Password?
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...