Jag är så jäkla bra!

Jag åkte hem från jobbet och pratade med min son. Sa att jag blir sur och irriterad när han kommer hem sent två kvällar i rad och när han väcker mig på nätterna. Frågade varför det ligger en ipad i hans rum som inte är hans och att jag inte längre kommer att acceptera att det dyker upp en massa saker som tillhör "nån kompis". Förklarade att jag sa allt detta för att jag älskar honom.

Sen gick jag inte till soffan och dog trötthets-tycka-synd-om-mig-själv-döden, utan jag gick och tränade! Bra musik i lurarna och körde mitt egna pass lite längre än vanligt och tänkte mest på ingenting eller att jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv.