Jag rekade

Innan step-passet idag smög jag runt i gymmet och kollade var stängerna och vikterna fanns. Jag måste reka lite om jag ska våga mig dit. Det där är verkligen döläskigt, tycker jag, att ge sig in bland de fria vikterna och de biffiga snubbarna. Lyfta tjugo kilo när de lyfter hundratjugo kilo. Inte riktigt veta hur jag ska bete mig. Vilsen, bortkommen*. Ja, ni fattar känslan. Förstå hur lycklig jag blev när jag såg att det fanns viktstänger i hörnan där de har alla kettlebells, i hörnan där jag har häckat några gånger och gjort sjukgymnastik. Den lugna hörnan. Mycket glad blev jag. Nu ska jag nog våga mig dit och köra det där cirkelpasset jag har fått av min PT.

*Jag vet att de biffiga snubbarna med all sannolikhet inte bryr sig ett skvatt om mig, att alla är fullt upptagna med sig själva. Men jag tycker det är läskigt ändå.