Som en liten spärr

En stor skillnad hos mig dock: jag går inte längre i spinn av att träffa sonen eller av att se hur bra han verkar må. Jag blir glad och njuter av det, men det finns en liten spärr numera. Vilket jag tycker är bra. För spärren gör att jag stannar här - i nuet. Huvudet drar inte iväg till när han blir klar eller till nästa månad, inte ens till nästa helg. Idag är det bra, imorgon vet jag inget om. Den här spärren skyddar mig, gör att jag håller lite distans och det behöver jag.