De kalla dagarna kommer

Stigen täcks med gula löv som sakta börjat skifta i brunt. Kanterna är frostiga. Andedräkten blir till vita puffiga moln. Blåmesarna hoppar spontant mellan de torra grässtråna. Den lilla fågeln är ovetande om dess vikt. Så ovetande att de gulnande grässtråna inte häller märker av den.

Plötsligt ger ett grässtrå vika, den lilla fågeln dalar till marken. Ögonblickligen hoppar den till nästa strå. En liten fågel full av självkänsla. Tänker på min egen självkänsla. Den som alltid varit lite svajig. Hur mycket starkare den har blivit med det här fallet.

Äntligen har jag börjat våga lyssna på min inre kreativa röst.

Trots att den skrämmer skiten ur mig.