Detta är ett blogginlägg

Självklart har jag önskat mig en del utrustning, men jag har aldrig kännt mig pressad att jag måste ha det för att passa in. Sen är jag självklart medveten om att jag har haft det gott ställt hela mitt liv med stark uppbackning från mina föräldrar och även sponsorer från en tidig ålder, men jag kan ju bara dra slutsatser från mina egna upplevelser.

Jag tror att detta bygger på det egna självförtroendet. När jag tittar tillbaka på framförallt min ponnytid, så kan jag aldrig komma ihåg att jag reflekterade speciellt mycket över om jag var bättre eller sämre än andra ryttare. Jag var fullt medveten om att jag hade (har) mycket att träna på men det här med att se mig själv som en "dålig" ryttare var inget som egentligen skedde för mig. Jag hade ett starkt självförtroende och litade på mina egna förmågor, vilket jag tror beror mycket på min egen uppfostran men även på min tränare som såg till att jag aldrig lämnade en träning med en dålig känsla. Det tror jag spall över på hur påverkad jag blev utifrån av pressen att passa in med "rätt grejer" osv.

Självklart hade jag svackor som ryttare men jag kan inte påminna mig att de berodde på att jag jämförde mig med andra ryttare, utan snarare där jag satte väldigt höga mål för mig själv och hade svårt att uppnå dem. Varför jag tror att den egna upplevelsen av utseendepressen har mycket att göra med det egna självförtroendet är pga av egna upplevelser från andra områden. Självklart har jag kännt pressen att passa in i skolan genom att ha vissa kläder men även inom andra områden, som tex löpningen. Jag har dåligt självförtroende när det kommer till mig övriga träning, framförallt då jag inte känner mig speciellt kunnig eller "duktig" där. Jag sprang tex helst när det var mörkt, vilket jag fortfarande gärna gör iofs, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att ge mig ut i stan i någon slags gammaldags löpoutfit. Där vill jag helst inte sticka ut på något sätt - varken ha för fina grejer för min egen nivå eller för omoderna. Helt irrelevant är det men jag känner den pressen och kan tycka det är pinsamt att springa när folk tittar på. Var logiken i det ligger har jag ingen aning om, det är nog rätt få som lägger märke till mina löprundor och även om de skulle tycka att jag ser löjlig ut, hur tusan påverkar det mig?

Nu har inte min egna "utseendepress" in om tex löpning någon som helst koppling till "löpbloggar" likt den tidigare debatten utan har snareare att göra med mitt egna självförtroende.