Vanesak

Det är inte utan att man förvånas lite över hur lätt man trots allt vänjer sig vid saker och ting, även som sådant som man aldrig trott att man skulle kunna lära sig. För några månader sedan bestämde jag mig för att avstå från alkohol och tyckte på sätt och vis att det var ett rätt tufft beslut att ta. Framförallt med tanke på hur ingrodd alkoholkulturen trots allt är i Sverige och vilken tråkmåns man anses vara om man inte dricker alkohol. Jag såg framför mig hur jag skulle mötas av en massa fördomar om att vara nykter alkoholist och en lång rad andra saker. Anledningen till beslutet var helt enkelt att jag efter en mer eller mindre påtvingad period av nykterhet efter operationen i höstas inte kände mig sugen på alkohol längre. Jag tyckte inte att det smakade gott och uppskattade inte längre att vara påverkad av alkohol. Men samtidigt som jag insåg att jag ständigt skulle behöva försvara mitt beslut i olika sociala sammanhang där alkohol förekommer, insåg jag också hur inpräntad vanan att dricka alkohol är i min egen tillvaro. Skulle en god lördagmiddag vara lika festlig utan ett glas vin eller en öl till maten? Skulle det vara samma sak att gå på restaurang om man inte drack något? Hur skulle det vara på olika middagar, då alla andra dricker förutom jag själv? Jag ska väl börja med att erkänna att jag trots allt inte varit hundraprocentigt avhållsam, jag har faktiskt tagit enstaka glas. Men det har verkligen varit enstaka glas och ingenting annat. Och det har gått förvånansvärt bra måste jag säga. Till en början kändes lediga helgkvällar lite konstiga, det var som att något "fattades" kändes det som. Men ju mer tiden gått, ju mindre har jag tänkt på det och nu känns det trots allt rätt naturligt att alkohol inte är en given del av tillvaron - även om jag kan ta något glas ibland. Jag har nog svårt att se mig som absolutist resten av livet, det måste jag nog säga. Och jag tänker inte på något vis moralisera över folk som tycker om att vara ute och festa. Det kommer säkerligen hända även för min del, fast i långt mycket mindre utsträckning än det någonsin gjort tidigare. Tilläggas ska väl att jag inte druckit några omåttliga mängder ens innan jag blev sjuk i somras, men någon gång per vecka blev det något alkoholhaltigt i någon utsträckning. Även om det många gånger bara varit frågan om enstaka glas. Men min poäng kvarstår, det är märkligt vad snabbt man vänjer om sig från en vana till en annan bara man bestämmer sig. Plötsligt funkar det faktiskt väldigt bra att dricka vatten till en god lördagmiddag eller att avstå alkohol i olika sociala sammanhang. Än så länge har jag inte fått särskilt många kommentarer kring att jag väljer ett alkoholfritt alternativ - snarare tvärtom. Men av egen erfarenhet vet jag att de kommentarerna kommer förr eller senare, vilket egentligen är rätt sjukt. Det borde ju trots allt vara upp till var och en om man dricker alkohol eller ej - utan att bli ifrågasatt. Men tyvärr fungerar den svenska mentaliteten inte så alla gånger...

Bilden lånad från Miriam the star