Försummad.

Det är som att bli sliten mellan tre världar.
Så mycket som jag borde få sagt. Och så är jag här igen. Tillsammans med er. Redo att blotta det inre.
Jag kommer hit. Väljer att vara naken tillsammans med främlingar. Det känns komiskt på något sätt. Jag trodde att min längtan var efter en lojal vän. Någon som jag kunde anförtro mig hos. Men sanningen är den att jag haft det från mitt första andetag.
Varför lägga vikt på att söka tillit i statiser i ditt liv? varför lägga hemligheter i de som tänker svart?
Och missförstå mig inte. Jag har nyligen presenterat en prinsessa i mitt liv Och jag vet inte vad det är. Kanske är det bara en känsla. Det kändes som en räddning. Något jag väntat på.
Någon som kanske burit på samma typ av tyngd. Kan dela min oro. Min kärlek och mitt nu.
En tacksamhet från mig till dig. Alltid!
Jag har velat komma hit så länge. Velat lätta. Känna. Gråta. Skrika. Och ändra färger i min palett. Måla min canvas annorlunda. Sudda ut. Göra om.
Jag känner mig så förråd. Sårad. Försummad av lögner i en ack så splittrad vänskap.
Det hade kunnat vara annorlunda. Jag hade kanske kunnat vara bättre. Kanske kunnat vara mindre mänsklig. Mindre känslosam.
Och det är jag. Jag är känslor i en förpackning. Redo att explodera.
Det är jag.
Ibland känns det som om människor runt omkring inte ser mig. Inte ser min sorg. Min mänsklighet.
Jag får alltid höra hur de avundas mig. Och jag är nog ganska tillbakadragen som person. Jag har aldrig velat anförtro mig hos någon. Alltid velat vara stark ensam. Även när jag har haft den starkaste och stabilaste spelaren brevid mig.
Det är som att ni väljer att blunda. Och jag vet inte om det handlar om egoism. Om självgodhet eller om rädsla.
Jag önskar att tillfälle fanns för mig att kunna explodera tillsammans med världen. Få utlopp för alla svartvita känslor. Känna mig samhörig. Känna mig trygg.
Det är bara något som jag funderat på. Och den här gången vet jag att jag inte är ute och cyklar.
Jag har kännt mig energiflådd på senaste. Velat stanna upp tillsammans med mitt mörker. Sänkt min sorg i röda droppa och stirrat blint på ett enda problem..
Snart fyller jag 22. Och min enda önskan är..