Dressyren i framtiden
I veckan har Global Dressage Forum hållits i Danmark. Det har det bjudits på mer eller mindre eldiga diskussioner om dressyrens framtid. Sammanfattningsvis lät det såhär:
Dressyrprogrammen – för långa för tv.
Ett stort orosmoln är att dressyrsporten inte alls sitter säker i OS-båten – och en av knäckfrågorna när det kommer till olympiader är längden på dressyrprogrammen. Dels är schemat späckat på OS och dressyr tar tid, dels menar tv-bolagen att det är svårt att sända dressyren eftersom klasserna blir så långa.
– När vi har haft möten med medier har de kommit med förslag som kan tyckas läskiga för oss i sporten, till exempel att dressyrprogrammen skulle behöva kortas ner till kanske tre minuter.
Pratar för lite om publiken
– Vi måste ändra mycket med dressyren och vi måste börja nu. Kürformatet är redan 25 år gammalt, sedan dess har det inte hänt mycket. Varför inte tillåta applåder under pågående ritt? Det skulle förändra en hel del! Sedan behöver vi fler sponsorer, det är för stor skillnad mot hoppningen. Det sponsorerna vill ha är stjärnor, tv-sändningar, spännande sport och valuta för sina investeringar. Vilket de inte erbjuds av dressyrsporten i dag.
Dressyr borde vara underhållning
– Vi kallar det för ”horse show”, men dressyr är ingen show längre. När en spanjor kastade in sin hatt i publiken skapade FEI en regel om att så får man inte göra. Och när någon rider med en hand, då pratas det om att ”det här måste vi skapa en regel mot”. Någon ville använda dressyrstaketen som reklamplats, men det fick man inte… Vi gillar nog inte underhållning, säger han, medvetet provocerande.
Martin Richenhagen är själv domare, men blir nästan arg på dem som säger att det inte går att korta programmen till tre-fyra minuter.
– Vi saknar fantasi, klart att det går!
Uråldriga kläder
Någon rider med hatt och någon med hjälm, det blir ju helt tokigt. För att inte tala om fracken! En jacka som någon kom på för 200 år sedan att man skulle rida jakt i… Allt det här är väldigt, väldigt gammeldags.
Han menar också att vi är inkonsekventa i vårt sätta att prata om sporten.
– Man får inte ha spö inne på banan för att det inte är så hästvänligt, men sedan får man ha det på framridningen. Vad är logiken? Antingen bestämmer vi att spö är okej och då får man ha det på båda ställena. Eller så tar vi bort det helt.
Applåder eller inte?
Det uppstår en diskussion om det här med applåder under pågående ritt. Lisa Lazarus menar att så fort någon vill ändra på något, då kommer argumentet upp att det kommer att skrämma hästarna.
– Men vissa saker kanske vi helt enkelt behöver testa, för att se om de verkligen blir så rädda?
Martin Richenhagen nämner amerikansk fotboll igen, där publiken kommer och går på läktarna under matchens gång, till exempel för att hämta popcorn. Det är okej på en hopptävling också, men under dressyr ska man sitta knäpptyst och stilla.
Självklart får nytänkarna även mothugg. Legendaren Wilfried Bechtolsheimer jämför till exempel dressyren med konståkning, de obligatoriska programmen där har inte heller en massa publik.
– Dressyr är ingen actionsport som fotboll, vi kan inte ”go crazy”. Jag tycker att vi har kommit ganska långt som det redan är, säger han.
Mer transparent bedömning
– I vårt förslag ingår bedömning med decimaler ner till 0,1. Vi måste få in något som skiljer ryttarna i mitten från varandra, och som gör att de kommer i rätt ordning. Halvpoäng räcker inte, säger Kyra.
Idén med den nya bedömningen går i korthet ut på att domarna använder samma protokoll som i dag, men räknar i huvudet utifrån riktlinjerna i handboken
