Dansa min docka

”Dansa min docka, medan du är unger, när du blir gammal blir du så tunger.”

Farmor sjunger när hon lyfter mig i sin famn. Vi snurrar runt i köket och det kittlar i magen. Kanske är det så att hon endast har kilon och vikt i tankarna när hon sjunger för det lilla barnbarnet. Kanske. Men kanske är tyngden i hennes tankar en helt annan. För med vuxenlivet och vetskapen känns kroppen allt tyngre för varje dag som går. Med järnrösviftare i demokratins finrum, med n-ordsbevarare i debatternas främsta led, med skrikande och hatande människor på gatan.

Dansen är inte lika lätt. Benen flyger inte längre över golvet.

Och sången har en bitter efterklang.