när det inte finns mycket att säga, eller något har skapat en klump i halsen och gjort det svårt att andas, då kan man skriva. skriva om kärlek, hur ont det kan göra i hjärtat och hur det kan pirra i magen, om glädje och om vänner som håller ens hand och springer i flera hundra kilometer i timmen med en genom livet. man kan skriva om spruckna händer och fingertoppar som vill stryka över hans nacke och stryka hans hår, om drömmar och om önskningar, hemligheter och om att dansa hela nätter. om att längta efter vårsolen, grus på trottarerna och att kunna cykla överallt. om att leva sitt liv trots att den man älskar mest på hela jorden har förlorat sitt. jag heter sara och det här är slitet.
