Göteborg förtjänar seriöst styre

Det har varit en lite stökig dag i Göteborgspolitiken. V, MP och Fi har i en presskonferens och på andra vis deklarerat att de som ett enat block går i opposition.

För den som följt alla turer är detta ingen överraskning. Möjligen kan man förvånas av att MP väljer att så ensidigt låsa fast sig i vänsterhörnet. Men att oppositionssuget funnits där har för övrigt varit tydligt under lång tid.

I budskapet från det nya blocket har det även funnits antydningar om att det är på väg att byta fot i frågan om stadens budget för 2019. I juni röstade alla tre partier aktivt för den S-budget som därmed antogs. När samma budget nu ska behandlas av det nyvalda kommunfullmäktige om dryga två veckor verkar de vara inne på att plötsligt tycka något helt annat. Det är mycket oklart varför.

I retoriken talar de om att jag och mitt parti skulle ha agerat passivt. Det ligger naturligtvis inget i de beskyllningarna. Jag håller igång ett mycket intensivt fotarbete – men gör det med en inriktning som skiljer sig från deras. I själva verket tror jag att det kan ha varit mina aktiva sonderingar över hela det politiska spektrumet, exklusive SD, som kan ha provocerat blockpartierna.

Vad detta rör sig om är i stället olika synsätt på hur man bygger ett fungerande styre av staden. Att sätta sig och exklusivt förhandla en rödgrönrosa budget, som blockpartierna önskar, vore helt fel väg att gå. Om man skulle försöka styra staden på en sådan budget skulle man i många sammanhang röstas ner av Alliansen Demokraterna och i nästintill varje sammanhang ge SD en potentiell vågmästarroll. För mig är det uteslutet att sätta SD i den positionen. Det är märkligt att inte blockpartierna håller med.

Med en färdig rödgrönrosa budget skulle det inte heller vara realistiskt att erbjuda ytterligare partier att delta. Ska man förhandla måste man visa respekt. Då måste andra partier ges möjlighet att vara med vid förhandlingsbordet redan från start. Det går inte att bjuda in ”med en rak vänster”.

Jag ser detta på ett annat vis. Den väg som jag i stället valt handlar om att ta ansvar för Göteborg genom att skapa ett så pass bred koalition att det blir möjligt att styra staden på ett effektivt vis. För det krävs en blocköverskridande lösning.

V, MP och Fi skrapar ihop 19 av 81 mandat i kommunfullmäktige. Det skulle inte vara i närheten av en trovärdig styrande koalition. Alliansen, som tappade stort i valet, fick inte mer än 24 av 81 mandat. Inte heller det skulle vara ett seriöst styre.

Göteborg står inför en rad viktiga och svåra beslut, vägval och processer. Att gå in i ett sådant arbete med en lövtunn och synnerligen skakig minoritetskoalition vore inte det minsta ansvarsfullt. Staden skulle riskera att relativt snabbt tappa i förtroende. Förr eller senare skulle göteborgarna bli lidande.

Jag ser flera olika alternativ över blockgränsen. Ser man till både procenttal och sakfrågor borde det finnas alla möjligheter att sy ihop precis det stabila och handlingskraftiga styre som Göteborg så väl behöver. Då är det självklart för mig att det är där som jag ska ha mitt fokus. Och detsamma, menar jag bestämt, borde gälla för alla politiker som verkligen vill det bästa för staden.

Jag har inga problem med att ta kritik från det nya vänsterblocket. Jag står fast. Göteborg och göteborgarna behöver och förtjänar ett seriöst styre av stan. Ett sådant ligger definitivt inom räckhåll. Därför tänker jag inte nöja mig med mindre.